Att tro på sin produkt

Min dementa gammelfaster har haft en fruktaffär i hundra år, min farfar en byggfirma, min fabrors familj säljer pelargoner och min pappa gummitak. Själv har tills ganska nyligen försökt att försörja mig på reklamtextleveranser. Man skulle kanske kunna tro att min kropp är gjord på säljarblod. Men om det är någonting som jag har lärt mig genom mitt företagarblodpuddingliv så är det att det är fantastiskt mycket lättare att sälja en produkt som man faktiskt tror på.

Igår skickade jag ett mejl till alla Stockholms partimedlemmar med rubriken "Ditt parti behöver dig". Jag fick bland annat ett svar från en medlem som skrev "Ditt parti behöver dig! - Jo det är möjligt, frågan är om jag behöver partiet?" Jag har fortfarande inte riktigt betsämt mig för vad jag ska svara till den uppenbarligen ganska besvikna medlemmen. Men en sak är i alla fall säker. Hon kommer i dagsläget inte att kunna värva speciellt många medlemmar till partiet eller sosseröster till riksdagsvalet 2006. Hon känner förmodligen en stor vilsenhet vad partiet står för och kanske då att hon inte längre kan ställa upp på den politik som förs.

Detta är väl en av de största utmaningarna de politiska partierna står för. Att få engagerade och stolta partmedlemmar att gå ut på gator och torg och prata sig varma om partiets politik. För alla vet ju att det är mänskliga mötena människor emellan som avgör valet. Stolta engagerade partimedlemmar är helt enkelt vårt viktigaste spelkort. Därför tycker jag att det är en ganska problematisk, men också ganska spännade situation vi nu befinner oss i. I media så brukar man säga om den politiska sfären i Sverige "att alla trängs på mitten". Mer korrekt kanske skulle vara att säga "populismen styr politiken" och att alla politiska partier vill åt samma väljare. Därmed är man nu beredd att gå ifrån gammal kärnpolitik för att vinna väljare... Man säger det man tror att väljarna vill höra.

Personligen tror jag att detta är helt fel väg att gå. Såväl för Socialdemokraterna som Moderater och Kristdemokrater. Det är förödande om partierna driver en sådan politik så att den gamle väljaren eller partimedlemmen inte längre känner igen sig. Personligen blir jag dagligen ganska tveksam om jag med stolthet i ryggen kan gå ut och sälja vår politik. Jag undrar hur den moderata partimedlemmen känner sig efter deras partis utspel de senaste månaderna.