Så. Nu är jag hemma igen efter en veckas charterisloering. Fortfarande har jag huvudet fullt med barnaskri och barnalekar som inte ens var roliga när jag själv var barn. Nog kan barn vara ganska charmiga, men som de flesta charmiga saker så kan man liksom få nog. Och nog av barn är det inte bra att få när man är charterisolerad.
Det hela gick så långt att jag i natt till och med drömde om att jag blev tvångsbefruktad. Jag vaknade upp helt övertygad om att jag var med barn och att jag nu skulle ge mig ut för att byta bort mina 23 kvm mot något mer familjevänligt...
I övrigt gick resan över förväntan. Inga större incidenter inträffade. Sånär på ett 20-tal högljudda blodsockerfall, attack av brännmaneter och ett bråk som nästan resulterade en permanent upplösning av familjen.. Nåväl. Här sitter jag nu. Tre kilo tjockare, två nyanser brunare och faktiskt ganska sugen på att jobba igen.
Har under veckan läst Zygmunt Baumans Auschwitz och det moderna samhället . Kanske inte ypperlig som semesterlektyr. Men rekommenderas ändå varmt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment