Jag kunde inte sova i natt. Jag vet inte riktigt varför, men förmodligen hade min kropp svårt att smälta alla spännande upplevelser den varit med om den senaste tiden. När timmarna vandrade i väg ägnade jag istället tiden till att försöka lokalisera hat i min kropp. Anledningen till denna kanske något konstiga övning är att vi sossar fick ett mejl igår. Man skulle nog kunna kalla det ett hatmejl eftersom det var ganska otrevligt och innehöll fraser och ord som "det värsta som finns" "sossesvin" och "usch". Brevet kom från en arg tjänsteman på skatteverket.
Jag kan kanske förstå att alla inte tycker jag är världens trevligaste prick. Och kanske till och med förstå att någon tycker jag är ful och dum. Men att någon lägger ner energi för att hata mig och mina vänner går liksom inte in i mitt gigantiska överintelligenta kötthuvud. Hat överhuvudtaget är något mycket märkligt. I natt gjorde jag en lång lista på människor som ligger på minuskontot hos mig och försökte liksom känna efter om jag kunde känna något hat för dem. Om det var någon liten kroppsdel som krampade ihop sig i panik när jag formulerade deras namn. Och trots att jag kämpade med klassiska hatobjekt som "Hitler" och "Han som kallade mig tjock i skolan" hände ingenting.
Egentligen tror jag inte att hat finns. Det är bara konstruerat av några föräldrar eller politiska ungdomsförbund som har alldeles för lite att göra.
Kärlek finns nog däremot. Någonstans därute...
No comments:
Post a Comment