Känslor för partipolitik

Förr i tiden blev jag bara ledsen när jag bråkade med mamma eller tittade på lilla huset på prärien . Nu för tiden blir jag också ledsen när jag hör en socialdemokrat säga korkade saker. Detta händer tyvärr ibland. Att någon liten idiot svärtar ner socialdemokratins namn så pass att jag börjar grina.

Jag har liksom inte lärt mig att bortse från all smörja som hoppar ur käften på vissa människor som anser sig värna för solidaritet och rättvisa. Rättvisa mellan vilka och solidaritet med vem då undrar jag... Är det fortfarande bara den fete vite arbetarmannen som räknas? Han som idag sitter på ett jobb med hyffsad lön, schyssta arbetstider och som är bra försäkrad i våra försäkringssystem?

Så här efter en partkongress undrar jag vad jag egentligen gör i partipolitiken. Det finns en massa socialdemokrater som tycker som jag, men de är det ju inget roligt att diskutera med eftersom de just... tycker som jag. Sen finns det de som verkligen inte tycker som jag... och då undrar jag vad fan ni gör i mitt parti? Roligt att diskutera med er är det ju i alla fall inte..

Nää, det här passar nog inte mig. Jag fortsätter istället att bråka med bror min. Han utgör sig i alla fall inte för att vara någonting han inte är. Och inte heller behöver jag bära ansvar för hans åsikter. Jag längtar hem till familjemiddagen.