Okej, jag kan väl säga att jag har haft någon föraning att min syn den senaste tiden har åkt isbana rakt ner åt fanders. Men på något vis har jag ändå inte tyckt att det har gjort så himla mycket. Okej att jag aldrig känner igen vänner som jag möter på stan eller måste typ sitta med näsan snuddande vid bioduken när jag ska titta på filmunderhållning. Men egentligen, vaddå? Man klarar sig ju..
Men nu har jag i alla fall masat mig i väg till en skojfrisk optiker som fick konstatera mitt civilstånd och att jag numera har ett synfel på 0,2.(1,0 är perfekt) Det innebär att man hittar hem men ställer sig ganska frågande till diskussioner om reklamaffischer på stan. Så förutom konstaterandet att jag är handikappad har nu optikern också kommit på att han ska typ korrigera mitt synfel med linser och glasögon och grejer.. Jag ska till och med mina nya redskap se så bra som 1,2. (det vill säga alla din porer)
Och jag vet inte riktigt om jag är redo för detta. Tänk om... Tänk om världen visar sig mycket fulare än jag föreställt mig så länge i min dimmiga illussion.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Grejen är att både du och jag är snyggare än vi trott. Med eller utan synfelskorrektionsgrejer!
(PS: Välkommen till klubben "Vi som behöver glasögon på heltid, och inte kan ignorera det längre". DS.)
Post a Comment