Vanliga tankar, vanliga dagar

Sekvenser

2006-10-29T17:25:00.000+01:00

Den här hösten har varit hård mot oss. Den 17 september lämnade Monica oss. Hon hade varit sjuk ganska länge i en cancerform som man inte har insamlingsgalor för. En sådan cancerform som alla dör av, men inte tillräckligt många för att det ska vara intressant att forska om. Vi åkte på begravning norröver, grät tills dess att tårarna var slut och kramade om vår morfar Ivar som lovade att han inte skulle finnas till jul. Den 17 oktober dog Ivar. Av sorg för att han förlorat sin dotter och fru. Av en elak cancer, eller av en förlamande stroke. Jag vet inte vilket. Lever gör han i alla fall inte längre, något han är den ende som glädjs åt.

Jag är henmma hos mina föräldrar nu. I villaförorten. Har ägnat eftermiddagen åt att leta kort på morfar. Insåg att mina ivarfotografier var undanstoppade i en kartong någonstans på okänd ort. Mina föräldrar är inte heller mycket för sortering. Alla kort från alla årtioenden av middagsservering i sittbrunnen och resor till andra städer ligger blandade. Jag hittade därför inte det jag sökte, utan fick istället se mitt liv upptryckt på glättat papper. Här är några exempel:

Här är en bild på morfar i Lillkorsträsk. Vi har familjefest och han är rätt på kanelen. Förmodligen är bilden tagen innan en helt onödig politisk diskussion ska utbryta. Förmodligen kommer han säga "det ska jag tala om för dig" och "men för i helvete, hör du inte vad jag säger". Han diskuterar med alla och försöker vinna diskussionen genom att låta mest och få folk att ge upp. Dessvärre är vi alla andra likadana.

Här är jag nyklippt av Jesper. Är tydligen nöjd med frisyren... för det här faktiskt den enda bild jag har på mig själv när jag är under 18 år och ler utan att ha mat i handen, munnen eller i ansiktet.

Var tog det här modet vägen?

Syskonkärlek på 80-talet. Jag krusar ditt hår om du krusar mitt.

Det var allt från familjelivet i Hässelby. Ses så småningom.

Nästan folkpartist. Eller?

2006-10-06T10:50:00.000+02:00

Jag har blivit utmanad på en sån där enkät nu igen. Denna gång kom den från Fredrik J, min något påprestande före detta arbetskamrat. Den handlar om politiska ideologier, och är givetvis ganska pretantiös. Jag påpekade för honom att det var en väldigt jobbig enkät att fylla i för någon så pass ytskiktslodande person som jag. Han svarade att han ville se mitt folkpartistiska jag lyftas fram på rikigt i min blogg. Så här kommer berättelsen om Josie. Den stora Ideologen.

1. Politisk ideologi du förespråkar
Jossesosseism. Jag tycker att alla människor ska vara fria och glada. Och så är det ju inte. Av automatik alltså. Staten ska ha en roll att värna om enskilda individer genom att skapa system som lyfter människor. Ekonomiska styrmedel är bra för att bryta dåliga historiska traditioner och få fler folk att ta plats. Min passion är socialförsäkringar.

2. Politisk ideologi du föraktar mest
Fascism. Konservatism. Fotbollshuliganism. Det går en hårfin gräns mellan de tre. De har alla en förminskande effekt på mänskligheten.

3. Materialist eller idealist?
Idealist givetvis. Men jag älskar min ipod.

4. Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Måste man veta det? I så fall säger jag mitt emellan för jag tycker nog inte nåt utav det låter särskilt genomtänkt.

5. Politiskt uppvaknande?
Jag tror jag föddes vaken faktiskt. Men mitt politiska ställningstagande gjorde jag nog inte förrän jag studerade på universitet. Det är bra Stockholms universitet skolar i socialdemokratiskt tänkande tycker jag.

6. Politisk detour?
Jag har nog aldrig gjort några större svängningar i min politiska uppfattning. Däremot känner jag relativt ofta en stor förvåning över att vissa uppfattningar som jag inte delar ryms inom socialdemokratin. Jag tvivlar därför ganska ofta på om det verkligen är helt rätt för mig att vara socialdemokrat eller om det är helt rätt för partiet att den där bakåtsträvande jäveln har fått för sig att vara med.

7. Enskild person som påverkat dig politiskt?
Min morfar och min mamma. Jag tror att de har haft ett sätt att betrakta och beskriva världen och dess invånare på ett sätt som känts bra i magen. Jag har inga förebilder inom politiken eftersom jag inte är politiker och inte vill vara politiker.

8. Bok som påverkat dig mest politiskt?
Dismantling the Welfare State? A Concise Economic History of the World. From Paleolithic Times to the Present? Eller kanske nån socialförsäkringsanalys av Berge eller någon. Det andra könet var den bok som väckte en del tankar som banade väg för min feministiska ådra.

9. Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Den har en tendens att beskriva enskilda individer som offer utan möjligheter.

10. Viktigaste enskilda politiska frågan
Stoppa världssvälten, oljeberoendet och mäns oförtjänade makt. Klarar vi ett utav det så kommer nog de andra grejerna på köpet

Sverige dansar bra!

2006-09-27T15:33:00.000+02:00

Nu kan livet börja igen. Efter tider av bara val, val, jidder och politik så kan man äntligen fundera över andra saker. Typ om det skulle vara en idé att åka skidor i Slovenien i vinter, om jag ska samla på mig några ytterligare högskolepoäng, eller om det inte skulle vara lite dags att bli kär nu.

Jag har börjat dansa afrikans dans. För dig som ännu inte provat så rekommenderar jag starkt att fortast möjligt ta fram sjalen, ta av dig strumporna och bege dig till närmaste bonkabonkatrumma. Det är hur roligt som helst. Även om man är i opposition och Sveriges statsminister numera heter Reinfeldt.

Jag har dessutom en danslärare som inger hopp om livet. Han kan bara tre svenska uttryck: "Ett, få, fre, fyra" "Titta!" " Bra, Sverige dansar bra"
Behöver man kunna mer än så?

Kristdemokraterna och det vanliga folket

2006-08-25T12:15:00.000+02:00

Socialdemokratiska väljare har mest gemensamt med kristdemokratiska väljare. I alla fall om man får tro de väljaranalyser som annonsförsäljarna har lagt i mitt knä det senaste halvåret. Med mest gemensamt menas att vi värnar om ungefär samma saker. Det vill säga om våra gamla mammor och om tiden som var mycket bättre förr. Vi gillar julaftnar och påskägg och förfäras av kvällstidningarnas skandalpräglade löpsedlar. Förändringar är inte helt oproblematiska. Det är farligt utomlands.

Den här informationen... ville inte jag veta om. Jag tycker inte om tanken att vi slåss med kristdemokraterna om väljarna. Alla som är sossar någonstans i kroppen borde verkligen se att Krisdemokraterna inte alls är det omtankens parti som de så gärna utger sig för att vara. Det är inte en fattig liten gumma utan tänder och pension, som råkar bo i ett 235 kvm stort ruckel med sjöutsikt som de värnar när vill ta bort den djupt odemokratiska fastihetsskatten. Det är Alf Svenssons barndomskamraters hus, som köpte villor på Visingsö 1974 och sedan dess betalat av alla lån och sett fastigheterna öka i värde. Alf Svenssons gamla barndomskamrater tycker att de ska bo gratis, nu när de betalat av alla lån. Och de betalar ju ändå så mycket för att värma upp sitt hus med olja. Dessutom bekostade de ju inte kommunen något under 70-talet eftersom alla Alf Svenssons barndomsvänners fruar
var hemma med sina barn. För barnens skull förstås.

Usch.

Ja, vem är jag egentligen, Johan Sjölander?

2006-08-22T18:46:00.000+02:00

Sitter på jobbet nu igen. Chefen har sagt att det är valrörelse, att vi har bara en försäljningsdag, att gladast vinner och må fan ta den som går hem före midnatt. Så nu sitter jag här. Väntar på ett telefonsamtal, äter bröd med fibrer och har lite tråkigt.

Till min stora glädje kunde jag dock för några minuter sedan upptäcka att Johan Sjölander, min vän och vapendragare utmanat mig på en sån där rolig liten enkät.
Den heter vem är jag? Fyra svar som inspirerar

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv
Vårdbiträde
Åklagarsekreterare
Copywriter
Kortfilmsregissör (filmen väntar fortfarande på sitt genombrott)

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Can´t buy me love
Fargo
Lost in translation
The Big Lebowski

(det är dom lagliga filmer jag har hemma)

Fyra städer jag har bott i:
Det räcker väl med Hässelby?

Fyra tv-serier jag gärna ser:
På den tiden jag kom ihåg och betala kabeltv-räkningen så brukade jag somna in till gamla avsnitt av cityakuten. Övriga:
Six feet under
Sopranos
Cold Feet

Vitahuset går bort fett. För alla pratar likadant. Till skillnad från Sopranos.

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
Aftonbladet
Spraydate (gå aldrig dit, man får aldrig napp)
http://platsbanken.ams.se (o yes!)
Resume (en vana som aldrig går ur)

Fyra favoriträtter:
Macka
Macka med ost
Macka med ost och skinka
Macka med ost skinka och tomat

Fyra ställen där jag trivs:
Ensam under täcket (sovandes.)
Vid köksbordet i väntan på mat
I Sittbrunnen i väntan på mat
I Korsträsk i väntan på påtår

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:
Jag känner inga bloggare. Jag vet inga bloggare. Jävla skit.

Vem är det som ska minnas?

2006-08-22T10:35:00.000+02:00

För vem placeras de aborterade foster i minneslund? Om inte ens kvinnnan får reda på det... För vem är då minneslunden tänkt? Göran Hägglund med partikamrater som ska samlas och minnas de mord som staten utfört?

Den präktiga äldrepolitiken

2006-08-21T16:26:00.000+02:00

Jag sitter på jobbet nu. Försöker skriva en text om äldrepolitiken som ska vara med i någon form av broschyr. Till min hjälp har jag ett handlingsprogram som någon har skrivit med alla viktiga politiska insatser som vi vill göra för äldre de kommande åren.

Det finns få politiska texter som är så präktigt skrivna som de som handlar om äldre. Man får liksom känslan av att det är sextioåriga Folke som skrivit texten och försökt att inte låtsas om den ångest inför den framtid som han går till mötes.

Jag tror det är skitjobbigt att bli gammal. Dels för att jag kanske kommer få kass mat på hemmet, vara tvungen att äta 68 olika typer av mediciner, kissa på mig och ha svårt att gå. Men det är nog bara en fjärt i rymden jämfört med det faktum att alla man någonsin gillat försvunnit till helvetet eller ini demensens ångor. Kvar är bara ett par pubertala barnbarn med dålig smak.

Vad gör man då? Gläds åt den fina hemtjänsten som hjälper mig att städa toaletten en gång i veckan? Eller att det bara kommer kosta mig en hundring att åka med färdtjänsten på söndagsbingo? När söndagsbingo är kasst?

Det bästa vi skulle kunna göra inom äldrepolitiken är att utplåna demensen. Alla vettiga människor behöver vettiga människor att prata med. Det borde vara en mänsklig rättighet.

Nummer två

2006-08-15T08:31:00.000+02:00

Magnus Ljungkvist, presssekreteraren som borde ha mer att göra, satte mig som nummer två på listan över syndabockar vi kan skylla på om vi skulle förlora valet.

Det stämmer nog. För nu typ dör jag.

Vad en idrottare får och inte får göra

2006-08-14T13:39:00.000+02:00

En idrottsman med svensk flagg får gärna enligt Svenska idrottsförbundet paragraf 3:1 - 3:10

1. Ha dåligt åtsittande kläder
2. Bete sig avvikande och/eller putslustigt
3. Ägna sig åt skatteplanering
4. Bosätta sig i Monaco och ändå bli betecknad som folklig
5. Leva gott på 20 år gamla meriter och ägna sin vakna tid att kritisera andra idrottspresationer..
6. ...Och därmed kalla sig expertkommentator.
7. Vara hurtig lekledare i kostsamma tvproduktioner.
8. Göra reklam för ohälsosamma produkter med hälsoinriktad profil.
9. Äta tillskott gjort på naturliga medel, typ hästsenor.
10. Ta bort kroppsbehåring för att inte väcka anstöt och/eller för att förbättra resultat

En idrottsman med svensk flagg får inte enligt Svenska idrottsförbundet paragraf 4:1-4:2
1. Nyttja knark
2. Bli deprimerad

Om idrottaren blir påkommen med någon av följande aktiviteter kan idrottaren räkna med att på livstid bli avstängd från såväl Sveriges Radios studios som Sveriges Television och Tv4s tv-soffor.

tillbaka från vaddå, till vaddå

2006-08-10T14:26:00.000+02:00

Allt som är bra med sommaren är nu över. Kvar är bara getingarna och de svettiga fötterna på en arbetsplats utan konditionerad luft.

Vad har då hänt sedan sist? Jag har varit på min livs första tennismatch, nästan krockat i en vild omkörning, gjort grymma angörningar med stor båt, umgåtts i badrock av högsta kvalitet, minglat med Carola och druckit gratissprit brevid ett nyhetsankare som är på smällen och sjungit "jag är så lycklig" med representanter från skattebetalarnas förening, galenpannan från farmen och Fredrik Federley. Kort sagt har jag utvecklats och slipat rejält på min sociala förmåga.

Nu är jag tillbaka på jobbet och tycker folk generellt är helt slut i huvudet. Asså, okej. Det kan vara så att jag är helt slut i huvudet. Men jag var i alla fall smart (?!)innan jag kom till det här stället. Nu har någon/några/något gjort mig så förvirrad att jag varken vet ut eller in. Och det ringer och ringer och ringer. Servern strular och det finns ingen vettig mjölk till kaffet. Vem är chef här?

Vänner och fiender i Almedalen

2006-07-04T10:36:00.000+02:00

I vimlet på Donners Brunn kände jag plötsligt igen någon. Det händer ganska sällan. Detta för att jag varken känner några politiker eller har ögon att se med. Men ploötsligt stod det ett ansikte framför mig som var ovanligt bekant. Det var Muf-Henrik. Han som hängde med den där otäcka Muf-David i min klass och förmodligen var en av de första som gjorde det lätt för mig att definiera mig som "icke-blå". Muf-David.. han var verkligen inte sann! Trevlig - ibland. Märklig i sina tankemönster- ofta. Påfrestande- Alltid! Och här stod alltså hans vän och vapendragare- nu som pressekreterare på det moderata ungdomsförbundet. Henrik är dock riktigt trevlig. Han är inte en av dem som vill slåss när man visar sitt röda ansikte. Som vill angripa en för allt som kan tänkas upprörande för en moderat.

Jag blir alltid lika förvånad när jag möter människor som vill starta krig i varje diskussion. Hey! Va fan? Vi vet att vi inte tycker likadant om mycket. Kan vi inte bara stå och spekulera lite om kommande skomodet eller vilket som är det bästa fikabrödet? Jag vill inte prata med dig om skatter, jag vill inte prata med dig om bidragsfuskare, miljöavgifter eller kvotering. Speciellt inte om du ska angripa mig för åsikter du med dina fördomar antar att jag har.

Igår pratade jag med säkert 10 trevliga moderater. En var ett as. Jag tycfker vi partierna borde vara bättre på att utesluta ohyffsade människor ur sina partier. De sänker våra varumärken.

i morgon

2006-06-29T16:46:00.000+02:00

i morgon fyller jag år. jag gillar jordgubbstårta och önskar mig en ny image.

Saker som alla gillar

2006-06-26T13:04:00.000+02:00

Jag vet inte om jag har skrivit om detta förut. Förmodligen, eftersom detta är något jag tänker på ungefär 76% av min vakna tid. Men hur som.. nu skriver jag om det igen.

När jag för massa år sedan pluggade och vi hade så kallade portfoliovisningar så uppstod då och då en diksussion huruvuda ens alster var mästervärk eller inte. Min lärare hävdade att någonting bara kunde vara bra om alla gillade det. Det vill säga -alla människor har egentligen typ samma smak. Är det bara riktigt bra så kan ingen stå emot.

Frågan som uppstår då är. Vad är det som är så pass bra att alla gillar det? När jag för några år sedan börjat fundera på detta så blev min lista ganska kort. Det enda jag kunde komma på som ingen varelse på detta jordklot ogillar är rent vatten. Gillar man inte rent vatten så är man ett monster som inte förtjänar att bli benämnd som en varelse.

Men i helgen när jag var ute i skärgården och ägnade mig åt farliga aktiviteter på båten Ellen så kom jag på några ytterligare saker.
- Sommar i norden ( kolla in alla mygg och bromsar exempelvis. De älskar det!)
- Att ha råd att köpa/äta glass utan att riskera livet
- Att ha tillgång till glass och gärna en frysbox
- Orup
- Långa ankarlinor
- Att bli kliad under fötterna
- Att vakna och inse att man inte är bakfull
- Att våga fast man inte vågar

Det var nog allt.

Kill your darlings - metod för misslyckad politik

2006-06-21T15:37:00.000+02:00

Idag kunde man läsa på DN debatt att paggan och hallengren ämnar "stoppa gräddfilen från komvux till högskolan". Allt fler läser upp sina gymnasiebetyg på komvux. Trots att man klarat en kurs så väljer alltså folk att läsa dem igen för att komma in på attraktiva utbildningar. Det här är ju givetvis inget bra. Det har ju skapat en betygsinflation av Guds nåde. Så visst. Någonting måste göras. Men vad måste göras?

När folk på vanliga arbetsplatser jobbar kreativt så är de flesta medvetna om begreppet döda dina gullebarn. Hur bra din ide´ verkade från början - döda den - om den inte håller hela vägen ut. Att döda en idé innebär inte att typ.. ämdra den lite i kanten så att den kanske blir lite bättre. Det innebär inte att gå och fnula på den i hundra år till för att den kanske ska hålla i framtiden. Det innebär att våga börja om. Nya idéer på ett oskrivet blad.

Kanske är inte det största problemet med skolpolitiken idag inte att vi har en betygsinflation och att vi betalar massa onödiga skattepengar för att ungar ska läsa kurser två gånger och inte lära sig något mer? Kanske är det största problemet att vi inte på allvar diskuterar och kommer med nya idéer vad det gäller inlärning och kunskapsvärdering. Varför ska man söka in på högskolan med hjälp av siffror när man söker arbete på sin erfarenhet och kompetens? Varför värderas inte sakkunskap, engagemnag eller intresse för intag på nya utbildningar? Hur kommer det sig att det enda vi vill och kan värdera är driftighet i olika skolämnen?

Socialdemokraterna ska driva en politik där människor ges 1000 chanser i livet. Kom man inte på att man ville bli hjärnkirurg när man var 18 år måste man kunna få gör adet när man är 36 utan att det ska vara för sent. Hur gör vi detta? Jag ser inga förslag.

josie tolkar orup

2006-06-21T11:25:00.000+02:00

Varför har inte Tomas Orup belönats med Polarpriser, Grammisar eller nobelpriser för sitt arbete med att på ett svängigt och melodiöst sätt skildra kronisk depression? Jag har de senaste veckorna ägnat en stor del av min vakna tid till att tolka just Orup. Jag hade gärna delat med mig av några ljudfiler, men jag vet inte riktigt om man kan lägga upp det på den här bloggen utan att behöva betala stim och upphovsrättsliga grejer. Så ni får helt enkelt föreställa er mig med pina och passion framföra klassiker som "regn hos mig (åå jag måste ha reetat Gudarna, måste gjort nåt fel)" "min mor sa till mig (varför giiifte DU dig med en kvinna för hennes skönhets skull" "pojkarna på rad" (å hon kommer, jag vet att hon kommer men hon är väl sen, något sen..) "Magaluf" (styrde vi vår sista resa) "Stockholm" (Stockholm har blivit kaaallt")

Det är fantastiskt hur han med stor precision döljer sin mörka sida bakom trevliga titlar. Ja mitt folk har ni inte upptäckt Orupdjupet ännu. Är det dags nu.

Den som vill ha skivan josie and the orupdepression är välkomna att mejla mig på tomasinen@hotmail.com. Skivan kostar nästan bara frakt och då ingår ett fint omslag.

Att vara en god ambassadör

2006-06-20T14:02:00.000+02:00

Har ni hört det där påståendet om att det är runt fikaborden som valen vinns? Att våra väljare är vår bäst reklaminvesteringar och om vi inte har människor som kan argumentera varför man ska rösta på (s) så kommer vi aldrig vinna valet. Men tänk om man liksom inte orkar sitta och övertyga folk vid fikaborden då? Och berätta om allt förträffligt med socialdemokratisk politik. Att vara lyhörd och förstående, diplomatisk och underhållande, knivskarp och allmänbildad är inte alltid så kul. Och jag gillar att ha kul. Vid möte med nya bekantskaper så hamnar man ju nästintill alltid vid frågan "å vad gör du på dagarna då". OM jag inte ljuger och säger att jag jobbar som sjuksköterska, truckförare eller inbrottstjuv så hamnar jag garanterat i diskusionner om socialdemokratisk politik å jadidadi. Oftast är jag faktiskt ganska grym på min argumenation men så finns det ju tillfällen då man helt enkelt inte orkar.

För några veckor sedan var jag lite salongsberusad på en nästan öde ö På ön fanns jag, en vän, lite andra löst folk samt ett gäng som hade fått för sig att "fira" en svensexa i den kalla skärgården. Vi satt där med det lösa folket och jiddrade om allt möjligt som jag egentligen inte bryr mig om men som jag som vanligt hamnar i heta diskussioner om ändå. Några stunder senare ville svensexegänget att vi (jag och min vän) skulle ge den blivande brudgummen äktenskapliga råd. Några andra på den öde ön hade redan gett sina som löd ungefär så här
"till henne"
bejaka dina kvinnliga sidor
välj dina krig (vi har hört att du är ganska dominant)
"till honom"
låt henne inte köra över dig
var handfast och trygg

Eftersom den enda ironi jag förstår är min egen så vet jag inte om detta var allvarligt menat eller inte. Dock kände jag och min vän att vi var tvugna att bidra med något som gav lite motvikt. Här hade det kanske varit bäst att skriva någonting seriöst om vardagsfeminismen. Men det enda vi lyckades klämma ur oss var.
"raka pungen"
"var snäll"
"rösta på (s) den 17 september."

så mina vänner. för allas skull. nominera aldrig mig till något som har med partipolitik att göra. jag tappade min diplomatiska ådra i sandlåda i hässelby. jag var förmodligen inte mer än tre år gammal.

Full av kärlek

2006-05-22T18:50:00.000+02:00

"Jag älskar dig inte längre." De säger så ganska ofta i Tv-serier och sånt. Som något slags skäl till att bryta upp ett 20 år gammalt äktenskap, för att gå vidare till något festligare eller frestligare. Som att det skulle vara realistiskt möjligt. Att sluta älska alltså.

För två långa dagar sedan så var jag tvungen att säga hej då till en älskad vän. Till en sådan som länge har stått mig närmast av alla nära. Som har fått stått ut med min humor och mitt humör utan att kräva något tillbaka. (Nu ljög jag. Han krävde ganska mycket) Jag kan inte sluta älska honom. Och jag vill inte heller göra det. Däremot förstår jag att det skulle vara svårt för oss att upprätthålla en fortsatt sund vänskapsrelation när jag samtidigt vill se hans nya kärlek grillad på spett alternativt ingå ett livslångt äktenskap med Bingo Rimér. Därför blev det hej då. Tills vidare. Tills mitt sårade ego har blivit lite mindre.

Jag tror inte kärlek konkurrerar. Jag tror inte man måste sluta med en kärlek för att fortsätta med en annan. Det bara fylls på. Tills man förhoppningsvis blir sprängtjock på kärlek. När jag fyller nästan 100 hoppas jag väga 130 kilo kärlek och tänka tillbaka på alla fantastiska människor jag har mött och alla fantastiska känslor jag har fått känna.

Tänk med magen

2006-05-10T15:42:00.000+02:00

I bland träffar man människor som i hela sin utstrålning ger genuint dåliga vibbar. Det kan hända lite överallt. På tunnelbanan, på fester, i toalettkön, på 7 eleven (jätteofta faktiskt) i simhallen och på jobbet. Oftast så gör det ju inte så mycket. Det räcker med att glatt konstatera att man inte är den som behöver ägna timmar i tv-soffan med denna person eller den som måste försöka resonera med den på arbetstid.

Men när det då inträffar att man ska ha med personen att göra i olika sammanhang. Varför lär man sig inte att ALLTID ALLTID reagera på dessa dåliga vibbar. Anlita aldrig en leverantör som verkar bäng på ett eller pratar konstigt. Gå aldrig på en dejt med någon som får dig att känna dig lite obekväm. Oftast så vill man förklara bort sin dåliga magkänsla. Att det är inbillning eller att det säkert kommer att kännas bättre nästa gång man ses. Bara för att man inte har något konkret fel på personen att peka på.

Men lär mig detta gott folk. Det blir aldrig bättre. Min mage har aldrig fel.

En hyllning till den som sa ifrån

2006-05-09T09:15:00.000+02:00

För några år sedan gjorde RFSU en kampanj med så kallade knullborgarmärken. Syftet med kampanjen var att på ett enkelt och prestigelöst sätt prata med kidsen om preventivmedel och sånt. Knullade man säkert förtjänade man ett knullborgarmärke. Enkelt! Trots att jag betvivlar effekten av denna kampanj och detta märke gillade jag tänket. Självklart ska de som fattar grejen med könssjukdomar, graviditer och dylikt och dessutom gör något för att förhindra detta belönas med ett märke. Men frågan är om man inte skulle kunna utveckla knullborgarmärket mer? Så att det finns även en godhetsaspekt på den också.

För några veckor sedan var en vän till mig ute på äventyr i de östra delarna av innerstaden. Efter en sen kväll och ett antal myntabaserade vodkadrinkar fick hon för sig att förlänga utekvällen hemma hos en snubbe som verkade hel och ren och i inledningsfasen även relativt trevlig. De går hem till hans jugendvåning och ägnar sig där en stund åt vad vissa skulle kalla fritidsaktiviteter och andra (t ex jag) skulle kalla snusk. Enligt min vän kom de båda relativt bra överens tills det klassiska ögonblicket inträffar. Mannen med jugendvåningen har uppnåt sitt mål med aftonen. Mission completed tänker han och... utan några som helst dubier i kroppen vänder han sig om för att sova. Min vän, som naturligtvis inte hade lämnat sina vänner för att endast tillfredsställa en okänd överklasssnubbe lackar naturligtvis. Dialogen blir som följer.
Hon - Hörru! Vad håller du på med? Vi är inte klara ännu. Du kan fan mig inte lägga dig ned för att sova nu.
Han - Men va fan jag är trött, klockan är mycket.
Hon - Du verkade inte så jävla trött för typ 20 sekunder sen.
Han - Men du behöver väl inte bli sur
Hon - Varför skulle jag INTE bli sur? Varför tror du jag är här? För kärlek och romantik? För att tillfredsställa dig? Brukar dina brudar inte kräva någonting tillbaka någonsin?
Han - Jo.. ioförsig men.
Hon - Man GÖÖÖR inte så. Herregud. Lite vett och etikett. Tjejer gör inte så. Varför tycker killar inte att det behöver bidra.. Ingenting är gratis.

Sen mumlade hon vidare med att det här förmodligen var sista gången hon försökte med en snubbe och att det var sånna som mr ego som gjorde henne lesbisk.. för att några minuter senare klä på sig igen för att åka hem

Killen med Jugenvåningen, precis som många andra killar utan jugendvåningar förtjänar inget knullborgarmärke. Är man ond, oetisk eller obildad gör man inte det. Oavsett hur många kondomer man använt i sina dagar.

Kanske är det på tiden att staten upprättar en sajt www.theevilfuckers.com där folk får anmäla sina själviska älskare...

Död?

2006-05-03T16:13:00.000+02:00

Död? Hjärndöd? Fågelinflunsa? Kallbrand? Åldersnojja? Kär? Upptagen med föreberedelser inför Hans Majestäts Konungens födelsedagskalas ? Ni undrar varför jag inte har uppdaterat min blogg sen urminnes tider...

Svaret är enklare än vad man kan tro. Jag har helt enkelt varit fantastiskt uttråkad. Det kan låta som en beige förklaring. Men så är tillvaron just nu också ganska beige. Inte superdeprimerande. Bara så fruktansvärt förnuftig... FOLK i allmänhet och chefer i synnerhet verkar just nu förvänta sig att jag ska ägna dagarna åt att göra och säga bra saker. Och bra saker för folk i allmänhet och chefer i synnerhet är inte vad jag tycker är bra.

Sedan vi sågs sist kan man väl säga att följande har hänt.

1. Jag har putsat fönstrena (det blev flammigt. )
2. Jag har sumpat mina solglasögon och hittar inga nya
3. Jag har hållit med kungen om att han också borde få åka tjejvasan. Varför måste män som motionerar på medioker nivå riskera livet för att åka hela vasaloppet medan kvinnor i samma form kommer undan med en kortare variant?
4. Jag har fått min hälsena överkörd av ett mixerbord på en finlandsfärja och till följd av denna händelse firat in våren med fem stycken skavsår på fötterna och indragna vårpromenader.
5. Jag har blivit kallad ful och äcklig av en så kallad idrottssupporter som ville ta livet av mig och sig själv när hans lag inte presterade enligt förväntningar (och jag inte visade medkänsla)Att heja på motståndarlaget (typ applådera när "fel" lag gjorde mål var tydligen detsamma som att håna någons familj)
6. Jag har ägnat ganska mycket energi och att döda självgodheten i samhället. Desssvärre verkar det hittills bara fått motsatt effekt. Nu är jag också självgod.
7. Ja, det var väl ungefär det.

Jag skriver snart igen.

En dramadrottnings betraktelser

2006-04-03T18:41:00.000+02:00

Vi har haft årsmöte i helgen. Eller distrikskongress som någon också kallade det. Valupptakt stod det på affischerna. Men hur som så var det i alla fall någon slags sammandrabbning mellan socialdemokratiskt folk från hela stockholmsregionen.

Jag har befunnit mig i röran i närmare två år nu. Varje dag gör jag nya upptäkter. I början var jag mest fascinerad över att så många hade haft intimt umgänge med varandra. Att alla verkade hänga ihop på något sätt även utanför politiken. Att man inte kunde lägga en föraktfull kommentar om någon socialdemokrat med en annan socialdemokrat i rummet stod klart relativt fort. Risken var stor att idioten jag ville baktala var någon annans socialdemokrats svåger, bilmekaniker, älskare eller hundvakt. Efter ett tag övergick fascinationen faktiskt främst till stolthet över att man del av en grupp människor som hade sånt driv och så mycket engagemnag.

Men vissa saker gör mig fortfarande lite grubblande. En sådan sak är konfliktsökeriet. Den här fantastiska viljan att vilja göra skillnad på folk och folk i partiet, på höger och vänster... och framför allt på stad och län. Jag blev nog socialdemokrat framför allt för att jag inte tyckte att sånt skulle göra någon skillnad. Var man kommer ifrån alltså. Oavsett om jag kommer från Sarajevo, Danderyd, Skarpnäck eller Örkeljunga ska jag ha alla möjligheter och alla förutsättningar för att ta mig dit jag vill och tycka det jag vill. Integration inspirerar och skapar nya bra tillfällen. Jag tror de flesta av mina partivänner kan hålla med mig om detta.

Ändå. En ung socialdemokrat som råkar vara boende i Järfälla kommun bemöts av ett helt annat SSU än den unga socialdemokrat som råkar vara bosatt i kommunen på andra sidan åkern. Den unga järfällabon får tidigt lära sig skillnaden mellan sossar här och där precis som hässelbyaren får göra. Denna föreställning verkar hänga med under hela politiklivet

Är det bara genom att definiera "dom andra" som gruppen kan definiera sig själva? Är det därför man så gärna pratar om olika gruppers olikheter? Är det bara på det sättet som den egna gruppen kan bli stark? Om vi tycker det, finns det då någon som helst trovärdighet i allt prat om integrationspoltik och människors möten. Eller är det helt enkelt så att det är konflikter och dramatiken med konflikten man är ute efter? Att det skulle vara så himla tråkigt att bedriva partiverksamhet utan att ha några att bråka med? Förutom borgarna alltså?

Alltså... jag gillar dramatik och konflikter också. Det är bra för magen.... Men kom igen...

Alternativ konsumtion

2006-03-29T16:31:00.000+02:00

Med anledning av den debatt som nu pågår hemma hos Rebella har jag gjort en liten kvalitetsstämpel.

äntligen!

2006-03-28T16:34:00.000+02:00

Äntligen ska barnen få gå gratis på förskolan. Om vi vinner förstås. Annars får alla barn "som vill" stanna hemma med sina härliga, kvinnliga, nolltaxerande mödrar istället.

Har jag lärt mig att hantera män?

2006-03-22T13:50:00.000+01:00

Server Error in Application lyser det på min skärm just nu. Det finns få saker som får mig att gå taket på samma sätt som ett meddelande om Server Error. Hjärnsläpp borde meddelandet heta istället och därmed syfta både till den nörd som byggde den ohållbara servern och det fysiska tillstånd användaren går in i när detta händer.

För att stilla min frustration gick jag med och tittade på när mina kollegor rökte. De fyllde sina lungor med nikotin samtidigt som jag funderade på om och i så fall hur jag blev förbannad förr i världen. Innan mitt liv fylldes med microsoft. En minnesbild från ett kvartsamtal i 7:e klass gav mig svaret. Män/pojkar gjorde mig skogstokig.

Mina högstadielärare meddelade min klassföreståndare inför det årliga utvecklingssamtalet att jag i stort gjorde bra ifrån mig men att jag hade svårt att hantera pojkarna i klassen. Jag var för lättprovocerad och skulle inte bry mig om dem. Trots att de var idioter. Jag skulle prestera bättre om jag bara lärde mig ignorera dem. . . Själv påpekade jag att jag och alla andra i klassen kanske skulle prestera bättre om idioterna istället slutade att vara idioter. Klassföreståndaren förstod inte vad jag menade.

Så jag fick kämpa och kämpa. Krossa käkarna i kampen för att inte brista ut i ett avgrundsvrål varje gång jag tvingades baka piroger med David.

I dag är David och de andra snillena i klassen vuxna och kanske inte provocerande på riktigt samma sätt. Min irritation över män och deras förmåga att ta upp plats och energi kvarstår fortfarande. Men min skogstokighet har jag lagt på microsoft istället. Server Error. Null.

utan tanke

2006-03-20T22:16:00.000+01:00

Jag har åkt massa lift i helgen. I motvind. Jag har fått ont i vad och lår och längtat tillbaka till den tid då inga snowboardåkare fanns och det var tydliga skidspår i liften.

plagiat

2006-03-20T22:07:00.000+01:00

det är bra att partier samarbetar. sossarna fick betala för reklambyråns kreativitet. moderaterna står för annonseringskostnaden. praktiskt.

jämtland

2006-03-15T13:03:00.000+01:00

jag har feber och åker till jämtland för att kyla ned mig. ses nästa vecka.

Vaddå dåliga?

2006-03-13T17:00:00.000+01:00

Jag har blivit utmanad av min chef att lista mina dåliga sidor. Jag tror att hon vill ha mitt dåliga jag på pränt vid kommande löneförhandlingar. Och det ska hon få eftersom jag bara har bra och ganska charmiga dåliga sidor som passar utmärkt ihop med informationsarbete.

1, Neurotisk och stundtals jagfixerad
Den som inte känner till mina krämpor, känner inte mig. Just nu är förvisso hypokondrin relativt under kontroll. Men det är nog mest för att jag inte har något förhållande längre och därmed saknar någon som orkar lyssna på mina suspekta symptom.

2, Total avsaknad av så kallat "påkerfejs".
Är jag glad. Så syns det. Är jag sur. Så syns det ännu mer. Ibland gör det folk lite lessna. Ibland har det en tendens att skapa lite dålig stämning i min omgivning. Jag jobbar hårt med denna sida... men det går tyvärr sådär.

3, Ett administrativt ufo.
Jag pratade nyss med chefen. Jag ringde i panik och undrade vad det där pappret som var så viktigt hade tagit vägen. Sen hittade jag det efter en stund på skrivbordet. Jag gör ofta det. Slarvar bort viktiga saker och jagar upp alla i min omgivning som jag tycker ska vara med å leta. Sen hittar jag det alltid. Och oftast där det ska vara. I går slarvade jag bort mina nycklar hem. Då kunde jag inte gå ut på hela dagen. Sen hittade jag dem i min väska som jag hade haft med mig kvällen innan. Varför tittade jag inte i väskan innan jag bestämde mig för att tillbringa dagen i min 23 kvm stora läegnhet? Eller ännu bättre, varför hängde jag inte nyckeln på nyckelhängaren hemma? Jag vet inte...

4, Bekväm.
Om jag inte vore så bekväm av mig vore jag inte heller så tjock. Det är i alla fall min mammas teori.

5, Blödig.
Jag gråter för allt. När jag var liten så kunde jag skrapa upp hela ansiktet i en cykelolycka, ställa mig upp igen, borsta av mig gruset som satt fast i mina porer, och låtsas som att allt var lugnt... Nu förtiden krävs det bara att lättmjölken är slut för att jag ska fälla en tår..

Åh! Jag kom på en till.

6, Oimponerad
Det finns inte en endaste liten grej i hela världen som imponerar på mig. Det är tråkigt. Och säkert ganska outvecklande. Jag tycker ingenting är värt att ens höja ögonbrynen för. Så what att någon hoppar över 2.40 m högt, flyger till månen eller kommer på ett botemedel för HIV? det är ju det de har betalt för..

Jag måste funderar lite vilka jag vill ska svara på denna fråga. Mina vänner har ju inga dåliga sidor och ... min chef har ju redan svarat ;-).

oljud

2006-03-09T20:52:00.000+01:00

Om ni undrar vad jag håller på med så vill jag bara säga att jag är väldigt trött. Stockholmsnattens snöskraparmaskiner håller på att ta livet av mig.

lönepåslag

2006-03-09T20:44:00.000+01:00

jag kommer få lönehöjning med 5000 kronor för att jag nu har lärt mig illustrator. tänk att arbetarröelsen har lyckats anställa en sån konstnärlig tjänsteman.

En foccacia för mycket

2006-03-03T10:32:00.000+01:00

Det stod i någon av gratistidningarna för några veckor sen om PUB som har skyltat sina skyltdockor med skyddsmasker. Drottninggatanspatserare kopplar ihop skyddsmaskerna till den kommande pandemin medan PUBs nya varumärkesstrateg ser detta som ett självklar symbol för att PUB nu ska bygga om och hotta upp sig för att kunna appelera yngre konsumenter.

Alla vill locka yngre konsumenter..Vad är detta för trend egentligen? Vart ska alla pensionärer ta vägen? Vilka filmer ska de se? Var ska de köpa sina maxitrosor? Vilken musik ska de lyssna på? Var ska de äta kalops? Var ska de äta dammsugare och dricka kaffe utan latte men med gratis påtår? Inte ens Allsång på skansen eller Bongolotto får vara ett pensionärsjippo längre. Artister som Madonna och Ricky Martin är tydligen mer marknadsmässiga än Svenneingvars. Snart består hela kulturlivet av endast av Foccacia och Paris Hilton.

För det första tror jag att det är helt fel tänkt. För pensionärerna har pengar. Det har inte kidsen. Dessutom vill gammelfolket inte automastiskt vara unga och handla kläder på JC bara för att marknadsförarna säger att alla vill vara unga . Åldrandet handlar om utveckling. Saker som är roliga när man är 15 har man rimligtvis tröttnat på när man är 78. Och har man någon slags heder i kroppen vill man inte se ut som 15 om man är 78. Jag hoppas i alla fall verkligen att jag slipper dom låga jeansen när jag kommer upp i i kåldolmeåldern.

Jag undrar dock vad som kommer pensionärskultur när jag blir pensionär. Jag håller tummarna för att baskerbärandet håller i sig.

Män tävlar i matlagning

2006-03-01T13:38:00.000+01:00

Var snälla mot varandra

2006-03-01T09:46:00.000+01:00

Sköldpadda flyr fågelinfluensa

2006-03-01T09:38:00.000+01:00

Självporträtt

2006-03-01T09:34:00.000+01:00

vackraste ordet

2006-02-28T12:02:00.000+01:00

Svenskarna har utsett sitt vackraste ord. Sommarvind vann stort. Jadijadi så poetiskt. Jag tycker svenskans vackraste ord är isglass. Alternativt kanelbulle. Om jag ska välja något ord som inte har att göra med något ätbart så skulle jag nog säga finfint. Kanelbullen smakar finfint.

Svordomsmoralism

2006-02-27T11:47:00.000+01:00

Ibland, ganska ofta faktiskt, så pratar människorna i de mjuka tv-sofforna om det hårda klimatet i våra skolor idag. "Barnen kallar varandra fula saker. Det är inte bra" är kontentan. Sen analyserar man vad detta beror på och suckar en stund över att skolan har tappat sin uppfostrande funktion. Folkpartiet skriver debattinlägg om att ordning och uppfostran ska vara en del av betyget.

Ska man verkligen behöva tolerera att bli kallad namn som morsaknullare, pittollon, hora, äckelfrans, fitta, fisfetto på en plats och i en tid som är besvärlig nog som den är?

Nej, det ska man fårstås inte. Ingen människa ska behöva stå ut med idioter som vill ont. Men man kanske bör fundera på, är det verkligen själva orden som är problemet? Att vi ändrar vårt sätt att uttrycka oss är ju liksom inget nytt. "Dagens ungdom" har ju alltid i alla generationer slängt sig med begrepp som orsakar skavsår i gammelfolkets trumhinnor. Detta behöver ju dock inte betyda att barns respekt för varandra blir mindre, att barns psykiska ohälsa blir större eller att mobbningen ökar.

Om en person upplever sig själv som kränkt, så är den kränkt. Ingen kan komma och säga att Lisa inte blev så farligt kränkt för att hon bara blev kallad "glasögonorm" och inte hora. Eller att "fitttrion" Eva, Lena och Bettan ska uppleva sig själv som mobbade på grund av deras ökennamn. Jag tror människor blir ledsna om de inte blir respekterade. Hänger verkligen ett grövre språk ihop med respektlöshet?

Förtroendeingivande..

2006-02-24T15:58:00.000+01:00

Min pappa ringde just. Han var orolig att det var JAG som hade skickat de där mejlen. Herregud. Hur framstår jag på familjemiddagarna egentligen?

Partistskabb

2006-02-24T09:42:00.000+01:00

Så har det hänt igen. En ny skandal i partiet som gör att mejlboxen fylls igen av partitrogna medlemmar som undrar vad vi sysslar med. Mejlen skickar jag förståss vidare till någon annan. Någon som kan tänka sig ha ett svar på den frågan.

Jag gillar inte bilden av partiaktiva som ofta ges i media. Kanske var det därför det tog så lång tid innan jag blev partimedlem. När man jobbar med politik eller engagerar sig själv på sin fritid eller har en vild diskussion med en så kallad liberal så känns det faktiskt helt okej att se sig själv som partiaktivist. När man tittar på tv däremot, och speciellt de så kallade partiledardebatter med partistpublik vill jag spontant ringa till vårt medlemsregister och avsäga mitt medlemskap ögonaböj. Jag vill inte vara en av dom...som tycker att det är helt okej att förakta och visa förakt och agg mot människor som inte tycker likadant. Som skrattar gott åt den egna partiordförandes dåliga skämt men rynkar näsan och gör sig lustig över moståndaren. Det är bara skabbigt, oattraktivt och olustigt. Att dessutom sitta och skriva anonyma patetiska mejl till oppositionens ledare (dessutom från sin jobbdator..) är ju bara... Eh. Jag vet inte.
Peace.

LE!

2006-02-20T22:27:00.000+01:00

Varför är det så få människor som skrattar för sig själva när de är ute bland folk? Jag blir glad när människor skrattar högt åt sin egen hjärnaktivitet. Det ger liksom tecken på att folk faktiskt har hjärnaktivitet bakom luggen. Förtröstansfullt. Idag hade jag jätteroligt på väg till jobbet åt det slapstick jag utsatte en kompis för i helgen. MUAHAHAHA. Än har hon inte märkt något..

Så glad jag är

2006-02-20T22:05:00.000+01:00

Man kanske kan tro av min nya presenationsbild att jag är glad prick. Det stämmer inte.Jag är i själva verket ganska sur. Bilden valdes ut för att ni inte ska känna igen mig på gatan. Jag hade egentligen tänkt att vara en sån där anonym bloggare för att kunna skriva om en massa pinsamheter utan att behöva ta ansvar för det. Sen var det någon som länkade till mig som avslöjade mitt riktiga namn... Typiskt.

Kulturhelg del III

2006-02-20T21:48:00.000+01:00

Okej.. jag fattar. Ni är besvikna. För att ni inte fick veta exakt hur jag tillbringade min nyktra kulturhelg. Jag blev så kulturellt matt att jag totalt förlorade min energi att skriva. Nu efter denna helg känns kulturen åter långt borta. Men jag kan väl konstatera lite snabbt att det är bra att museum är gratis. Eftersom det är så tråkigt att besöka dem. Man känner sig dock duktig efter man har besökt ett museum. Som när man besökt gymmet ungefär. Var på nationalmusem förra lördagen. Snacka om odramatiskt. Jag gillar konst egentligen.. men tycker det är så tråkigt att kolla på det när det bara hänger där och väntar på att man ska tycka nåt. Var på sexmuseet i NY. Det var också ganska... tråkigt. Trots ämnet.Typ manliga könsorgan genom tiderna. Och de har inte förändrats så mycket som man kanske kan tro..

Sen gick jag på bio förra veckan också. Såg North Country. Eftersom jag inte hade kulturell den här helgen... så kommer jag knappt ihåg vad den handlade om. Men jag har för mig att jag passade på att grina lite under den filmen och att jag tänkte ungefär. "Ja, det är tydligt. Så länge män gör saker tillsammans, så är det nog bäst att kvinnor också gör det". Så om ni känner er förvirrade i er feministiska kamp så kan det ju vara en bra film att se.

Kulturhelg del I

2006-02-12T22:29:00.000+01:00

Nu har jag gått in en sån där toffelsvacka. Ni vet när man bara vill göra mysiga enkla saker utan alkoholinblandning. Dessvärre vill mina vänner bara umgås med mig om de har smirnoff i huvudet. Ni fattar hur rolig jag måste vara.

I fredags var jag på konsert. Mr Gray spelade i Globenanneet, och jag fick möjlighet att känna mig lite kär för en stund. Det är bra med konserter som får oss att känna oss kära. Men varför inträffar dessa typ av tillställningar så sällan? Varje gång jag donerar en blick till DNs kultursidor och de annonser som visar vilka evenemang som är på gång här inom det närmsta året så är det alltid bara Chippendales (okej Riverdance, men same same) eller typ Toto försöker igen. som erjuder oss underhållning. Vad gör vi stockholmare för fel?

750 gram

2006-02-10T15:37:00.000+01:00

Idag funderade jag en stund på att äta 750 gram bondkakor. Om jag ställer mig på en våg med 750 gram bondkakor i en ask borde ju vågen registrera 750 gram mer än utan kakorna. Men vad händer om jag står på vågen och äter upp de 750 grammen där och då. Vad visar vågen då? Går jag upp 750 gram om jag äter 750 gram kakor? Det kan jag ju leva med.

Har du förmågan att leda och inspirera?

2006-02-09T16:37:00.000+01:00

Har du förmågan att leda och inspirera? Gillar du utmaningar och har du en positiv syn på livet? Har du inget emot att bli väckt på natten av människor som har det lite jobbigt? Är du orädd och har lätt att komma folk in på livet? Har du slutat knarkat, äter kött och gillar ligafotboll och art deco? Då kanske du är rätt person att leda Joakim "Jocke" Berg in på rätt stig i djungeln som går under namnet "den riktiga världen"!

Om några veckor släpper vi ut vår kollega Jocke det fria. Han har då avtjänat sina månader för den där olyckliga händelsen då Täby IP utsattes för ett attentat och halva hunddagiset "vovvet" förlorade livet. Mycket har hänt sedan den dagen. Med hjälp av en näringsrik kost, uppmuntrande personal och många timmar på "pysselverkstan" har Jocke utvecklats, lärt sig hantera både sin ilska och djur och visat upp många oanade talanger.

Nu hoppas vi att när Jocke lämnar oss att han ska fortsätta med denna positiva uteckling. Men för att den goda spiralen inte ska brytas och Jocke kliver in i sina gamla vanor med Tony, Robban och Susann så krävs det att han får uppbackning av en sån som du.

Krav: Snäll, glad, engagerad och bildad. Stort tålamod krävs. Liksom förmåga att se möjligheterna istället för problemen. Stort legalt kontaktnät och vänlig vänskapskrets. Mycket tid över. Ofrälst.

Meriterande: Erfarenhet av det hårda livet. Någotsånär bra på att laga pannbiff

Skicka din ansökan till Kriminalvårsstyrelsen, registrator refnr. 801 11- Jocke
Box 666 289 36 Kumla.

Trivs med att jobba hårt för oss andra.

2006-02-09T16:32:00.000+01:00

Läste i city idag
"Det är väldigt stimulerande att vara kommunalråd i en kommun med en befolkning som vill göra rätt för sig och jobba hårt för att utveckla Sverige". - Gunnar Oo(m, Danderyd. Moderaterna och Daneryd är alltså för den kommunala utjämningspolitiken. Vad skönt.

Utvärdering

2006-02-07T18:26:00.000+01:00

Jag har haft linser i ett par veckor nu. Fortfarande får jag ägna ungefär en halv arbetsdag för att få in dem dit de ska. Tydligen har jag ett ovanligt format på mina ögonglober som gör att linserna helst inte vill sitta där. Egentligen skulle jag nog inte tycka att det vore något problem med att lägga så mycket energi på att korrigera mitt handikapp, om det inte vore för att jag liksom inte märker någon skillnad när jobbet väl är utfört. Min lägenhet är cirka 0,5 kvm. Det vill säga, ungefär lika stor som mitt skärpedjup. Så när jag stått där en evighetsstid, pulat in de där små plastgrejerna så märker jag tyvärr ingen skillnad. Lägenheten ser likadan ut. Jag ser likadan ut. Sånär på några nyanser rödare ögonvitor.

/Nagel i ögat.

Public Sevicemördare

2006-02-07T13:15:00.000+01:00

Om det finns någon som helst sanning i spekulationen om att SVTs drömefteträdare efter Jutterström är Jan Scherman ska jag personligen motionera att vi lägger ner public service innan den där tv4nissen hinner döda hela svtkonceptet.

Blanda spår

2006-02-06T09:01:00.000+01:00

När jag går til jobbet på morgonen så brukar jag sätta propparna i öronen och klicka mig fram till blanda spår så får ipoden så att säga avgöra mitt morgonhumör. Blandade låtar av allt möjligt skit kan ju egentligen sluta i katastrof. Så det är lite riskfyllt måste jag säga. Men jag är modig. Idag blev det:
A Franklin Chain of fools, N Sinatra Lightnings girl(?), S Wonder, Part time lover, The white stripes My doorbell, M Scocco Så länge vi har varandra, Timbuktu Generellt, D Gray We´re not right, R Törnqvist Mario, Pet shop Boys, what have i done to deserve this.

I höjd med Riddarholmen/M Scocco Så länge vi har varandra, passade jag på att fundera lite över Muhammedhärvan. Jag har inte haft energi att tänka på det i helgen eftersom jag har haft både ont imagen och sendrag i rumpan efter fredagens bowlingrunda. Hur som. Jag försökte komma på en lämplig strategi för att ta kål på denna hetska stämning som nu uppkommit till följd av dessa ostrategiska publiceringar. Lagom till Timbuktus Generellt hade jag kommit på lösningen. Steg ett i att lösa problemet med de arga muslimerna är att karikatyrritaren tillkännager sig själv som muslim. Han skickar ut ett pressmeddelande där han skriver att han älskar Mohammed och att han alltid har gjort det och väljer några väl valda ord ur koranen. Typ Gud den allsmäktige han är bra och gillar folk.

Det här är ett relevant förstasteg eftersom ni vet den där principen om att man egentligen kan skoja om allt bara det är rätt person som gör det och på rätt sätt. (Typ tjocka människor får skoja om andra tjocka människor men smala människor ska passa sig)Bara genom detta lilla steg kommer folk lugna ner sig oerhört.

Steg två blir sedan för Jyllandsposten att starta en serie i sin kulturdel som heter Jesus & Moffa gör skojfriska saker tillsammans.
I den serien så är båda gubbarna utprydda med en massa ateraljer som varken muslimer eller kristna tycker om. Typ kvinnobröst. Och sen så sitter de och snackar om saker de har gemensamt. "Jag tycker människor är fina, men de är fula om de syndar" "Jag gillar alla människor förutom tjejer och alla andra som inte tänker precis som jag" Sen så driver de omkring på gatorna i Köpenhamn och gör slapsticks ihop (plånbokstricket, handpåläggning & kast med liten gatusten). Och sen på slutet kramas de för att de kommer på att de trivs så bra ihop. De kramas med en killkram såklart. Ni vet. Kram. Dunkdunkdunk.

Och så levde folket lyckliga i alla sina dar.

Lärarledd

2006-02-03T12:48:00.000+01:00

Somnade till Insider i torsdags. Jag tror visst de pratade om yttrandefriheten och hets mot homosexuella.Aschberg hade tagit dit Åka Grön och annat folk som pratade som Åka Grön fast var krullhårigare. De pratade om att homosexualitet kan botas. Det brukade Lennart också prata med mig om.

Lennart var min klassföreståndare i min galna högstadieklass. Hans jobb var att undevrisa oss i SOämnena. Men eftersom han var en gammal avdankad prälle från 1800-talet så undervisade han oss mer i kristen krishantering och moralism.

Följande saker försökte Lennart lära mig

1, Jesus var bra.
2, Jag var bra (Du kommer komma långt Josefine, Gud välsigne Dig)
3, Men akta dig för polisen
4, Om han Muhammed behöver man inte veta så mycket
5, Homosexualitet är ett handikapp
6, Som dock kan botas med hjälp av bön (Jag känner flera, de är jättelyckliga nu)
7, Knark är dåligt. Knarkare är bra om de ber till Gud
8, Minsk är huvudstaden i Vitryssland

Så om jag verkar lite disorienterad vad det gäller samhällsorienteringen så förstår ni varför. Det där med homosexualitet och handikapp var det dock aldrig i någon som förstod sig på. Vi anmälde det dock inte till någon. Det gör mig sur. Undrar hur många elever som undervisas av homofobiska/rasistiska lärare varje år. Lärare är viktiga sägs det. Men hur kontrollerar skolorna att lärarna inte missbrukar sin roll?

Medaljsvennis

2006-02-01T18:47:00.000+01:00

I går fick Svennis en medalj av Kungen för hans tappra arbete med att sprida bilden av den svenska synden i utlandet. Jag tycker att Ragnhild förtjänar en sådan medalj också. Jag ska skriva till Kungen om det.

Jag saknar ord

2006-01-31T19:58:00.001+01:00

Jag saknar ord och är förvirrad. Därför blir det inte något bloggande nu på ett tag är jag rädd. Tills nästa gång. Hjälp mig att svara på dessa frågor.

1, Varför vill man jobba i en djuraffär?
2, Varför dansar Peppe Eng?
3, Varför finns Peppe Eng?
4, Varför finns Tv4?
5, Vad gjorde Anna På Crazy Horse?
6, Hur kan man bli nekad att bli serverad sprit på Crazy Horse?
7, Varför vill man jobba som ordningsvakt?
8, Vad ska en ordningsvakt med en batong till?
9, Måste man ha avtjänat minst ett femårigt fängelsestraff för att bli ordningsvakt?
10, När börjar Sopranos sändas igen?

Hej så länge.

Individualist och socialdemokrat.

2006-01-19T23:16:00.000+01:00

Sitter här i soffan och funderar över livet. Hur det blev som det blev liksom. Och varför. Jag kom på att det kanske ändå är lite konstigt att jag idag, 26 år gammal jobbar för Socialdemokraterna. Jag som alltid haft kollektivångest.

Jag brukar säga att jag hade min livskris när jag var ungefär 3 år. Då tyckte jag att livet var klart överreklamerat och det där med att vara barn inte alls var den höjdare som vuxna intygade. Bara tanken på att det skulle bli ännu tråkigare som vuxen fick mig nästan att svimma. Jag gillade helt enkelt inte de saker som vuxna förväntade sig att barn skulle gilla. Bada i vattenspridare på kommando. Plocka löv och göra de platta med hjälp av en bok. Leta efter skogsmulle i skogen. Leka kom under hökens vingar på rasten fast det regnade. Lära mig skillnad mellan skata, underlat och blåmes (hey, skadedjur som skadedjur)Äta kall matsäck på hård stubbe. Skratta fast inget var roligt. Prata om trista grejer. Få för lite käk på tallriken.

Som tur var så ljög alla vuxna när jag var liten. Det blev inte inte tråkigare. Det blev så mycket bättre. Äntligen får jag ägna dagarna åt att chilla, låta dagen gå och undra vart livet tog vägen. Äntligen kan jag faktiskt mer eller mindre göra det jag känner för (okej lite lönearbete ska ju trängas in mellan måltiderna. Men ni fattar) Jag slipper fösas ihop i en stor lycklighetsmassa där alla ska vara vänner och leka lekar som alla gemensamt har kmmit fram till att man ska leka fastän alla vet att det är den där elaka jäveln som har räknat ut allt i alla fall.

Borgarna brukar hävda att de tror på individen. Och att vi gråsossar värnar kollektivet. Om jag då har kollektivångest så borde jag då kanske inte vara gråsosse? Fast det låter inte riktigt rimligt faktiskt. Man kan väl visst vara individualist och Socialdemokrat? Eller kan man inte? Fortsättning följer...

Fertilitetstankar

2006-01-18T14:01:00.000+01:00

Igår berättade en av mina äldsta och närmaste vänner att hon väntar barn. Lyckan är total. Min lycka alltså. Ja, säkert hennes med. Men eftersom hon blir den första jämnåriga nära vän till mig som blir förälder så är nog ändå min lycka större. Ser fram emot den dagen då Kokos gör entré och påbörjar sin spännande uppväxt med sin helt klart intressanta omgivning.

Min vän berättade att hon hade gjort ett första ultraljud och sett hur Kokos hoppade omkring som en dåre i livmodern med både ben, fingrar, mössar och vantar. (Jo, det är säkert. Kokos var rustad för vintern) Den till och med vinkade.

För snart tre år sedan gjorde jag en abort. Det är inte så många som vet det, eftersom det vi det läget kändes jobbigt och därmed onödigt att berätta. Jag gjorde abort för att jag blev med barn fast det inte var tänkt så. Jag blev med barn för att jag trodde att sånt bara hände andra (precis som miljonvinster, testikelcancer och älgkrascher). Men det hände tydligen även mig. Jungfru Josie.

Efter den upplevelsen. Som var tråkig, upprivande och inte alls minnesvärd så har jag funderat en del på ... vad ska vi kalla det? Fertilitetspolitik? Det handlar om aborträtten, preventivmedel och samhällets syn på föräldraskap.

Givetvis är jag för rätten till fri abort. Dock...när man diskuterar aborträtten så brukar det talas om "kvinnans rätt till sin egen kropp" och självbestämmande rätt osv. Vi flickor skolas in redan från 13 års ålder att vi ska äta p-piller och skydda oss och så... Men grejen är.. när vi pratar om abort och preventivmedel som en kvinnans rättighet så godkänner på något sätt också att graviditeten/föräldraskapet är kvinnans ansvar.

När man funderar på att göra en abort så är det ju som regel inte själva graviditeten som man inte vill vara med om. Det är ju föräldraskapet. Ändå så riktar hela sjukvården/psykvården in sig på kvinnan och att detta är kvinnans beslut. När jag träffade barnmorskor, gynekologer och psykdoktorer under denna upplevelse så gjorde jag det hela tiden själv. Trots att jag då hade ett fast förhållande med en engagerad kille.

Jag var fick vara själv under gynundersökningen och ultraljudet (slapp dock se Foster vinka), själv med kuratorn, själv under de timmarna man fick ligga inlagd.. jag var själv under själva ingreppet och det sista de frågade innan jag somnade in var "är du riktigt säker på detta?". Innan jag lämnade sjukhuset såg de till att jag hade ett recept utskrivet i handen med preventivmedel till mig.

Men varför var det mitt ansvar att se till att vi inte blev med barn? Varför var det jag som skulle vara smart och äta hormoner för att reglera min fertilitet? Han då? Ska han inte ens bry sig om han blir pappa eller inte? Innebär det ingenting?

Eftersom det stora ansvaret inte ligger vid själva graviditeten så måste ju detta betyda att vi fortfarande ser kvinnan som föräldern. Att det är kvinnan som får helt ändrade framtidsmöjligheter är ju givetvis anledningen till kvinnor känner ett större behov av kontrollera sin fertilitet. Skulle det finnas en marknad för preventivmedel för män skulle det givetvis finnas preventivmedel för män. Men... Då föräldralivet inte innebär att avsteg i löneutveckling, karriärsmöjligheter och möjligheter att få napp på krogen för män.. Så är ju helt enkelt det där med preventivmedel inte så jäkla viktigt... Eller som några av mina manliga vänner brukar säga. "Jag skulle aldrig stoppa i mig några jävla hormoner.."

Samtidigt ökar antalet bröstcancerfall i Sverige...

Humor och självinsikt

2006-01-15T20:36:00.000+01:00

I fredags stod jag ut några minuter, idag när jag ligger här imin säng och surfar runt på aftonbladet.se känner jag att nu. Nu får det fan vara nog. Kan inte bara de där Fredrik och Filip inse sina bristande talanger och typ skaffa jobb som nagelskulptörer istället?

Jag brukar inte vara speciellt svår att underhålla. Känd för pubertal ollonhumor av dålig karaktär. Och därför kan jag säga att ja, Fredrik och Filip har haft sina stunder. Främst i radio men också i High chaparall Usa. Men vi tittare går av någon anledning med på att titta och lyssna på detta uselt utnyttjade luftutrymme för att det skojfriska humorparet eventuellt ska säga något roligt någon gång. Med kvinnliga komiker görs detta aldrig. Vi låtsas aldrig att en kvinna är rolig om hon inte är det. Vi ger aldrig en kvinnlig komiker chans efter chans efter chans... Snanare uppstår en pinsam tystnad runt personen som vi helst vill se lämna planeten jorden för alltid, ellereventuellt ägna sig åt något "som passar henne bättre".

Läste i DN idagen intervju med Babben om Babben och humor. Babben sa att man måste våga och kvinnor har inte samma mod/självförtroende som de borde ha och tar inte motgångarna som de borde. Fair, men jag tror helt ärligt inte att kvinnliga och manliga komiker möter samma motgångar. Helt enkelt för att vi som publik låter männen vara usla medan kvinnorna ska vara i toppform. En manlig komiker kan därför leva i åratal med föreställningen om sig själv som rolig. Något som varken är bra för han själv eller hans omgivning.

Kan vi inte alla enas om att 2006 ska bli året då vi aldrig skrattar åt en mans skämt om det inte är roligt? Så att det kanske till 2007-2008 kan sluta ta upp vår energi och lämna plats åt de som faktiskt har något underhållande att säga.

Plusjobb i kapitalismens mecka.

2006-01-12T17:18:00.000+01:00

Nu har jag landat. Hemma igen efter världens bästa vistelse i det stora äpplet. Dessvärre blev jag smittad med amerikabaciller på vägen hem så nu ligger jag däckad i soffan och tycker att livet suger. Endast ett par discotofflor (med antihalkeffekt)och en depecheskiva hindrar mig från depression.

Jag älskade NY, jag skulle aldrig velat åka hem om det inte vore för sunkhotellet vi bodde på som hyrde ut rum "by the hour". Men som alltid när man besöker USA, som är som en enda stor filmkuliss, väcks ju en del tankar om ett och annat. Denna gång ska jag dela mina tankar om det sjukt ineffektiva amerika.

Låt mig ge ett par exempel.
Ponera att du går in i en affär, säg viktorias sekret. Du har tänkt att köpa en.. papiljott att locka luggen med inför kvällens festligheter. När du går in i affären står det en liten fabror där som har som enda uppgift att säga hej och fråga hur du mår. Du går vidare in i affären. Där står en liten gumma som vill dela ut en lapp till dig och fråga hur du mår. På lappen står det att viktorias sekret har rea. Du hittar din papiljott, tar den och går mot kassan. I kassan står det ungefär tio personer och bara en person före dig i kön. Även han ska bara köpa en papiljott. Du gläds åt hur fort detta faktiskt kommer att gå.Men ändå av någon anledning så får du stå i kö i ungefär 30 minuter. Väl i kassan förstår du varför. Alla 10 ska fråga hur du mår, berätta att du valt rätt papiljott och fråga om du ska på fest. Sen ska det diskureras om du vill ha papiljotten inslagen i ett skyddande papper. Eftersom viktrias sekret inte heller tar visakort på summor under 5000 dollars så får du problem när du ska samla ihop dina 4888 dollar som papiljotten kostar. Du kommer ut från affären, en papiljott rikare men 1 timme fattigare.

Med lockad lugg ska du senare gå på restaurang med din nya vän. Utanför restaurangen står det korean och öppnar dörren. Han öppnar dörren och frågar hur du mår. En kvinna sitter i ett bås innanför dörren. Hon frågar hur du mår och frågar om du och din vän är två personer. Sen säger hon att ni får sätta oss var ni vill. När ni har satt er kommer det fram en dukbärare. Han ska lägga duken på ert bord och frågar hur ni mår. Sen kommer bestickgubben med lite högre rang och placerar besticken i rätt ordning. Han passar också på att fråga om ni vill ha något att dricka. Ni vill dricka er fulla och beställer därför därför en flaska rödvin. En storvuxen slipsbärande amerikan kommer till ert bord med en flaska vin och två glas. Han får hjälp med korkskruven av ytterligare en medarbetare utan slips. Den ena häller upp vinet, den andra frågar om det var till belåtenhet. Är ni redo att beställa? Frågar korkskruvkillen. Javisst. Korkskruvkillen hämtar menybeställarkvinnan. För henne berättar ni vad ni vill äta. Hon frågar om vi vill ha en flaska vatten också. Det vill ni. Hon hämtar därför vattenbäraren. Vattenbäraren har som enda uppgift att se till att du och din väns vattenglas är fullt. När er entrecot har kommit till bordet kommer det fram ytterligare en medarbetare som frågor om ni vill ha sirap till köttet. Nej tack det är bra svarar ni. Men lite salt eller någon annan krydda vore god. Tyvärr svarar sirapmannen. Vi serverar inte salt här... Det är inte bra för er hälsa....

Jag vet inte hur många ställen vi var på som det var dubbelt så mycket personal på som det var kunder. Och jag hajjar inte. Hur kan detta vara möjligt? Å kom inte å säg att de har låga arbetsgivaravgifter... (Okej låga löner..) Men oavsett löner och arbetsgivaravgifter så är ju detta iaf kostander som omöjligt kan medföra intäkter. Därför går det ju emot hela kapitalismens huvudmekanism, effektivitet. Jag börja ana att antingen
1, Överflödiga tjänstemän egentligen är omoraliska människor som åkt på samhällstjänst.
2, Bush betalar företagen för att anställa. Det är inte bara Sverige som kör med plusjobb.
3, Amerikanare är antingen så dumma som myten säger att de bara kan ägna livet att göra en sak.
4, Amerikanare är lata och vill bara äta korv under sina arbetsdagar.

Detta borde utredas ordentligt.

En naken kvinna. En pervers man. En 300 kilos plyschman. Och jag.

2006-01-06T23:51:00.000+01:00

Okej. Jag vet inte riktigt om jag ska beratta det har. Eller i sa fall hur. Men jag maste anda pa nagot sett formedla denna sjukt bisarra upplevelse som intraffade under nattetimmarna i Chelsea, NY...

Eh.. well.. Jag och min van Ragnhild skulle pa ett gaystalle i chelasea som enligt ett flertal uppgifter skulle ligga under chelsea hotel pa 23:e gatan. Det gjorde det inte. Dar lag istallet som hette Serena som just den kvallen hae intagits av juridikstudenten John [ hans 21,5 [riga vanner. Ragnhild skulle spana amerikanskor den kvallen var det tankt. Men efetrsom det inte fanns nagra amerikanskor att spana in och eftersom mannen sag ut som de var uppvuxna i Tjernobyl i slutet av 80-talet satt vi och hade lite smatrakigt med en rod vodkadrink i baren.

Sa kommer det fram en ensam uppenbart alkoholpaverkad snubbe till oss (passa er alltid for sanna) och borjar gagga om hur rik han ar for att han far betalt i pund och kommer direkt fran planet och jadijadi... Hur som helst borjar han kopa sprit till oss och eftersom vi inte direkt uppskattar priset pa NYdrinkar sa tackar vi inte nej..

Klockan blir mer och stallet blir bara trakigare och trakigare.. Sa vi borjar fundera pa att dra vidare. Snubben, som sag ut att vara ungefar 40 ar men pastod sig vara 29 undrade vad for typ av klubb vi ville ga till. Och har vet jag inte iktigt vad som hande men av nagon anledning far vi for oss att en strippklubb skulle vara ett fantastiskt roligt alternativ. Ocgh et var ju inte den dar snusksnubben sen att haka pa.. Sa ratt var det ar sa sitter vi i en taxi pa vag till strippklubben privilige.

Privilige gav ett valdigt stadat intryck i entren. En glitterklanningskladd karring ar pa vag ut darifran tillsammans med sin karl... Det kostar 30 dollars att hanga in jackan..

Val dar inne var det ungefar som pa film. Eller ganska precis faktiskt. Helkroppsvaxade kvinnor star och gor gymnastiska ovningar lite har och var medan mannen ar pakladda och faktiskt tamligen ointresserade av vad som hander pa scenen.

Det blev ganska fort tydligt att vart sallskap hade tillbringat manga stunder pa detta hak. Han fragade om jag ville att en av brudarna "pick one you like" skulle komma och dansa for mig. Jag tackade artigt men bestamt nej och forsokte liksom att bara smalta att jag, den rabiata surfeministen josie, sitter pa en strippklubb dar mitt sallskap vill kopa sexdans till mig for 20 dollar.

Men jag hann inte riktigt anpassa mig till situationen for en nasta chockartade upplevelse dok upp. En typ naken kvinna satter sig ner i Ragnhilds kna och borjar typ jucka i takt med musiken. Ragnhild, som inte vill verka oforskamd gor sitt basta for att inte skratta. Jag ar mest bara i chock. Fattar inte riktigt hur Ragnhild forvandlades till en snuskgubbe.

Sen kom en till jakla blondie fram till mig a sager typ nu ska jag dansa for dig. Jag sager a nej det ska du inte. Hon sager jo et ska jag och sarar pa mina ben och hoppar upp i mitt kna. S[ dar sitter jag med en naken kvinna i knat som gor alla mojliga kreativa rorelser sa nara mitt ansikte som mojligt.

VAD FAN???
Ett antal fragor dok upp i huvudet. Hur gick detta till? Vad gor jag har? Ska ma bli kat av det har? Varfor betalar man for detta? Herregud nagon har betalat en annan manniska for att dansa i mitt kna! Ar jag torsk nu? Ar jag som mannen med den turkosa pluschoverallen som agnar livet att kolla porrkanaler och trycka i sig sunkpizza?

Om jag blir senil nagon gang i framtiden sa kommer jag dock aldrig kvallen da jag blev torsk. Ragnhild daremot ar ganska nojd. "Va fan, vi mjolkade drinkar och nakna kvinnor av en man. Kan det bli battre?"

Ja... det kan det nog. Men inte bisarrare.

/ Torsk i NY

Jag kommer inte hem igen

2006-01-05T17:15:00.000+01:00

Om det ar nagon som har en lagenhet, ett jobb och en amerikansk alskare att dela med sig av i NY sa ar det bara att hora av sig.

Jag letar sjalv sa lange.

Bäst hittills

2005-12-31T10:39:00.000+01:00

Så då var det bara 13 timmar och 18 minuter kvar på 2005. Om exkt ett dygn sitter jag panikslagen på ett sasplan och väntar på att flyga iväg till NY där jag ska tillbringa årets första 10 dagar. Nu pågår packning för fullt och jag och min vän Ragnhild håller på att få till en lista på uppdrag som ska utföras under våra 10 dagar där (om vi inte trillar i Atlanten på vägen dit). Tyvärr kan jag inte delge den listan eftersom både mamma, pappa och mormor i himlen läser den här bloggen. Men jag kan garantera att den bara innehåller roliga saker och att jag inte åker på uppdrag av någon taliban.

Dock är det dags för en annan lista. Nyårslöftelistan. Jag tycker att man bara ska ge såna löften som man vet att man hålla.
Därför blir mina löften för 2006:

1. Jag ska lösa minst en världskonflikt.
2. Jag ska aldrig ljuga om min ålder.
3. Jag ska lära mig en exotisk dans.
4. Jag ska störta två dåliga regimer och själv ta över makten med hjälp av demokratiska metoder.
5. Jag ska inte skaffa husdjur.

Gott nytt år på er alla! Jag har en stark känsla att 2006 kommer bli det bästa året hittills. För dig med.

Måndagsreflektioner

2005-12-19T09:49:00.000+01:00

Det är en tant som bor mitt emot mitt jobb som brukar skaka näsdukar och andra textilier i fönstret. Hon gör det jätteofta. Jag har aldrig fönsterskakat en enda textil så länge jag har bott i min lägenhet. Jag undrar vad som mer gör tanten mitt emot konstig. Förmodligen använder hon morgontofflor.

Jag har ganska länge tänkt att vintern är slut efter nyår. Att jag bara behöver hålla ut ett par veckor till innan det vänder. Idag när jag gick till jobbet insåg jag att mälararen inte lagt sig ännu. Hur ska då vintern kunna vara över snart? Den har ju för tusan inte ens kommit. Jag hatar när jag lurar mig själv på det där sättet.

Min mamma och pappa har avslöjat vad de ska ge mig i julklapp. De bad mig mejla över mitt kontonummer. Asså, vad lätt det måste vara att vara förälder. Det är bara att sätta in en slant på ett konto så slipper man skaffa sig fantasi. De vet ju att vi barn gillar pengar. Jag däremot måste tänka ut något som är roligare än det jag gav förra året, stångas med alla andra människor och totalt fördärva julkänslan. Får väl glädja mig åt att jag får lön för besväret på lördag.

Idag vaknade jag upp av presidents Georges iraktal till nationen. Jag brukar inte lyssna på vad han säger. Det ser inte ut som han fattar själv vad han menar. Jag tycker George skulle passa bra i tv4s sportredaktion.

Är du fulare än jag trott?

2005-12-14T16:17:00.000+01:00

Okej, jag kan väl säga att jag har haft någon föraning att min syn den senaste tiden har åkt isbana rakt ner åt fanders. Men på något vis har jag ändå inte tyckt att det har gjort så himla mycket. Okej att jag aldrig känner igen vänner som jag möter på stan eller måste typ sitta med näsan snuddande vid bioduken när jag ska titta på filmunderhållning. Men egentligen, vaddå? Man klarar sig ju..

Men nu har jag i alla fall masat mig i väg till en skojfrisk optiker som fick konstatera mitt civilstånd och att jag numera har ett synfel på 0,2.(1,0 är perfekt) Det innebär att man hittar hem men ställer sig ganska frågande till diskussioner om reklamaffischer på stan. Så förutom konstaterandet att jag är handikappad har nu optikern också kommit på att han ska typ korrigera mitt synfel med linser och glasögon och grejer.. Jag ska till och med mina nya redskap se så bra som 1,2. (det vill säga alla din porer)

Och jag vet inte riktigt om jag är redo för detta. Tänk om... Tänk om världen visar sig mycket fulare än jag föreställt mig så länge i min dimmiga illussion.

Ovanligt klok och ordblind

2005-12-13T16:25:00.000+01:00

Det här är ingen blogg för folk som hänger upp sig på stavfel och sånt.
Om det nu var någon som trodde det.

Tämligen bitter eller bara ovanlligt klok

2005-12-13T16:01:00.000+01:00

Jag trodde jag hade allt klart för mig. Jag hade till och med gjort en lista med anledningar till varför vissa fick vara med i tv men inte andra.

Du kan få vara med i tv om:
1, Du är osedvanligt klok/
2, Du är osedvanligt dum/
3, Någon har fått för sig att du har någonting att säga./
4, Du är så vacker så att folk glömmer att gå och titta i kylskåpet under reklampausen/
5, Du är så ful att det nästan blir spännande./
6, Du får folk att skratta utan att det behöver vara roligt./
7, Du sjunger rent./

Men ingenstans på listan finns punkten - Du sjunger lite skavande falskt tillsammans med andra.

Idag tittade jag på Stockholms luciatåg som oooade i SVTs morgonprogram. Det var verkligen inte bra...Å jag som satt där och laddade med en fiktiv lussebulle i handen och väntade på att komma i julstämning. :(

Sen blev jag ytterligare irriterad när det var dags att recensera barnböcker. Asså, jag fattar inte varför vuxna recencerar barnböcker. Barn har dålig smak. När jag var liten utvecklades min kulturella ådra på följade sätt.
Totte kissar-
Totte borstar tänderna-
Kajsa Kavat-
61 editioner av "tvillingarna böckerna"-
Sha-Boom (med dagfinn)-
Inte utan min dotter.
Roxette.
New Kids on the block.

Så vad är egentligen tanken med bokrecensioner för barn? Jag tror liksom inte att bokrecensenter diggar samma grejjer som småglinen. Min brorson älskade teletubbies (ingen aning om stavning) och bananer i pajamas mer än livet. Att Astrid Lindgren skulle få nobelpriset är en väldigt fånig diskussion.

Panikens läten

2005-12-07T21:41:00.000+01:00

Ibland, när jag har väldigt tråkigt eller känner mig lite nedstämd så brukar jag tänka på min pappa och den där kvällen för många år sedan när han blev jagad av en älg. Jag blir faktiskt på lika bra humör varje gång. Det som hände var följande... min pappa (säljare, stirrig och hundrädd) var på försäljningsturné i Sverige och skulle bo på något liten pensionat i någon håla för natten. På kvällen bestämde han sig för att ge sig ut och jogga i något motionsspår i närheten av sovplatsen. När han lufsar fram där i urskogen får han syn på en ståtlig älg som iaktar hans framfart . Pappa, som faktiskt är en ganska ängslig typ springer dock vidare men får närmaste panik när han märker att den ståtliga älgen förföljer honom! Pappa ökar farten. Älgen ökar farten. Pappa får tag i skogens vapen (pinne) och vänder sig om mot älgen. Älgen stannar upp. Pappa viftar med vapnet och skriker till älgen "OOOO NEJ, DETTA ÄR INTE SANT, DET ÄR SOM PÅ FILM"

Exakt den formuleringen. Som jag måste säga är absolut klockren i ett läge man är å rädd att man håller på att göra ned sig...

Ett annat roligt läte kom från min gamla gymnasievän som var på språkresa i Frankrike. När hon en kväll skulle hem till sin värdfamilj hoppar det fram en sådan där liten snoppgubbe ur buskarna för att visa upp sin stolthet. Min vän, uppskattade såklart inte snoppgubbens beteende alls och gör därför det man ska göra när man blir rädd. Hon skriker. Men ut från munnen kommer inte ett sånt där litet brudvrål utan ett grovt entonigt AHHHH som en ångbåtstuta eller nåt... Snuskgubben blev paff, min vän blev paff och efter att hon hade tagit sig hem till sin trygga franska vrå så hade hon helt släppt den otäcke snuskgubben. Kvar var bara tanken om det pinsamma okvinnliga vrålet..

Jaja, jag säger då det. tur att man inte är 17 längre.
Och förövrigt kom även min pappa hem tryggt....

Om gnällandets dynamik

2005-12-05T17:43:00.000+01:00

Som flertalet av er redan vet så har ju vår riksdagsman Anders Ygeman gått och startat upp en blogg som heter Bäst i världen. Genom en artikel av Aips Eric Sundström fick jag uppfattningen att syftet med bloggen var att stolt visa hur bra Sverige faktiskt är. Att vi svenskar är lite dåliga på det och gärna hittar fel.

Jag förstår hur du menar Anders, och jag håller väl till viss del med... Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka.. Är det inte just så allmänheten uppfattar socialdemokratiska politiker? Som "de nöjda politikerna" som har stannat upp, inte eftersöker utveckling och som alltid rabblar mantra som "i en europeisk jämförelse ligger Sverige bra till" "Sverige ligger i topp vad det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor" osv..

Jag gillar att gnälla. Det är gnäll som skapar förändring. Och det är århundranden av kyla, gnäll och jävligheter som har skapat de fördelar detta land i dag besitter. Min mamma och min chef tycker jag väljer fel forum för mitt gnäll. Så vore det inte för denna blogg skulle arbetsplatsens fikarum liksom mammas karaokebar vara totalt nergnällad.

Jag blev heller inte Socialdemokrat för att jag tycker allt är så jävla bra. Jag blev socialdemokrat för att jag tror att man med socialistiska demokratin i ryggen kan göra samhället bra mycket bättre. Är det inte dags att det här partiet visar väljarna på vilket sätt vi ska göra världen vackrare istället för att bara våga prata om de delar som redan skimrar?

Sverige är bäst i världen på ångest. Låt oss göra något bra av det.

Världens lyckligaste

2005-11-29T15:45:00.000+01:00

I dag i DN berättas det om att några tyskar har rankat världens lyckligaste människor. Kronprinsessan Viktoria är med på relativt skaplig placering med motiveringen "för att hon är underbart vacker och snart gift". Hey! Det är jag med.

Min uppfattning är att kronprinsessan tillhör skaran av världens lyckligaste ... tack vare att hon trots diverse bildande kurser inte har några studielån hos CSN.

Ja, nej, eller hur skulle jag kunna veta det?

2005-11-29T08:50:00.000+01:00

Det var ett jäkla jidder om vad det ska stå på valsedlarna. Varför göra det så svårt för sig? Jag föreslår:

Ja, Jag tycker att tiden med trängselavgifter har varit magnifik. Det är nästan så att jag under dessa månader har sett mina balkongblommor blomma upp på ett nytt alldeles unikt sätt. De tillfällen jag har valt att färdas med bil har jag susat fram genom staden, fri å alldeles fri. När jag velat åka buss har jag aldrig behövt vänta. Busschaufförerna har varit glada och jag har verkligen känt att jag fått valuta för mina kollektivpengar. Slutar trängselavgiftsförsöket med att bli just ett försök funderar jag allvarligt på att emmigrera till London och öppna verksamhet med den charmige nackne kocken. Det innebär att ytterligare skattemedel tas från landet och att det svenska välfärdssamhället blir alltmer urholkat.

Nej, tiden med trängselavgifter har varit förjävlig. Det är ett helvete att det enda som är gratis nu för tiden är att knulla. Stänger ni inte av de där jäkla övervakningsmaskinerna omdelbart flyttar jag till haparanda och köper stadsjeep.

Pass, ja.. jag passar på den här också. Känner att jag är för lite insatt. Självklart ska vi dock fortsätta att ha folkomröstingar om saker som jag vägra sätta mig in i.

längtan efter något annat...

2005-11-28T22:00:00.000+01:00

Häromdagen gick jag och smålängtade efter att det skulle börja snöa.. Idag, när någon har hällt ungefär 3 dl kristalliserat vatten i mina skor undrar jag.... hur tänkte jag egentligen? Vintern är ju aldrig som den vill framställa sig själv på vykorten. Så där vackert isblå på ett vitt fjäll med några granar överfyllda med snö och en vacker man som gör vackra svängar i en nypistad nedfart. Vintern är faktiskt riktigt usel 99% av tiden. Och det grämer mig att jag år efter år luras att tro något annat.

Sen grämer jag mig också över att det inte händer något spännande alls i mitt liv. Det liksom bara är... Och trots tappra försök att skapa dramatik under hela hösten måste jag nog erkänna.. Jag är usel! Så nu vill jag ha hjälp. En påse dumlekolor står på spel.

Den som kan fixa

1, en dejt med en snygg och mystisk person vinner 3 dumlekolor
2, ett glidarjobb med tjänstebil och egen väldoftande assistent vinner 6 dumlekolor
3, den som kan utse partiets snyggaste och fulaste frisyr och dessutom är beredd att stå för det vinner 2 dumlekolor.
4, den som kan fixa en romantisk weekend för mig och min snygga mystiska person vinner 8 dumlekolor
5, den som kan skriva mig en kärlekssång innehållande två verser och en refräng och orden "josefine", "toalettkön", "vattenpolo" och "ljuvlig" vinner resten av påsen.

Tack för mig.
Nu ska jag stretcha magen. Den är i chocktillstånd.
Snart kommer ni inte känna igen den längre.

Lite blandat

2005-11-21T08:37:00.000+01:00

Jag tänkte ta en veckas paus nu från bloggeriverksamheten. Ligger bizzaarrrrt mycket efter i mina studier. Och eftersom jag ska ägna helgen åt någon form av kunksapsprövning i Södra Norrland gäller det att jag förbereder mig ordentligt.

Innan dess vill jag bara kommentera...

1. Viking Line grejen fortsätter. Självaste VD:n är nu inkopplad och jag hoppas att han fattar hur jäkla stor makt jag har.

2. Jag och Johan Sjölander är på jakt efter det optimala tidningsnamnet till sossarnas nya medlemstidning. Den som kan komma på det och dessutom meddela oss om saken vinner något riktigt fint. Förmodlingen designat av mig. Kanske innehåller det en sång. Nåväl, berätta om era idéer för Johan. Det är han som bestämmer. Dessutom behöver han någonting att göra så att han inte totalt går ner sig i Thåströms nya skiva. Vill dock poäntera att vi inte eftersöker ett namn som är sådär sossepräktigt. Typ (S)olidariteten eller nåt. Snällt och enkelt ska det vara utan undertoner från 30-talet.

3. Idag var det en hjulbent som gick om mig. Han gick om mig riktigt ordentligt... Jag fick typ springa för att han inte totalt skulle besegra mig i denna gångtävling jag har varje dag på väg till jobbet. Det kanske är det hjulbent betyder förrsten.. att man typ bara rullar fram. De hjulbenta, borde egentligen kallas homo volvarus, den rullande människan.

Så, det var allt för mig denna vecka. Återkommer kanske på söndag eller nåt.
Ha en trevlig stund så länge. Glöm inte att köpa stearinljus till 1:a advent. Snart stundar carolasjungeromjesustiden. Stämningsfullt.

Mellan mig och Gud står alla gubbar

2005-11-15T14:00:00.000+01:00

Jag tror på Gud för att det skulle kännas så fisigt om planeten jorden och dess ivånare blivigt till bara tack vare någon slags fysisk/kemisk (whatever) reaktion. Däremot tycker jag att religioner generellt hör hemma på Lövstatippen. Jag ser helt enkelt inte poängen. Jag förstår inte varför man som kristen/muslim/hindu/inga-lillist har rätt att uttrycka konstiga, dömande och elaka saker. Jag förstår inte varför man ska samlas kring en skrift som innehåller en massa jidder som folk får tolka hur de vill och beroende av deras tolkningar kan de sedan ge sig ut i världen och göra andra människor illa. Jag förstår inte varför vi alla ska samlas kring en tro överhuvudtaget. Jag förstår ingenting.

Tack för min nya soffa Guden. Jag tror att den blir bra.

Till salu

2005-11-14T12:32:00.000+01:00

Med kyla i blicken och gråsprängt hår flyter han diskret omkring på Sveriges idag enda inrökta nattklubb. Väl medveten om att en svensk resnär på Viking Line bara för en minut sedan tagit kontakt med en av hans kvinnor. Han glider upp vid deras sida. Jo, hennes sällskap skulle kunna gå och ordna. Reglerna är enkla. 1500 kronor gäller och betalning liksom tjänstens utförande sker i hans hytt. Beställaren behöver bara skriva namn och hyttnummer på en lapp så ordnar han resten. Givetvis kan hans som kund också också fritt välja någon av de andra tjejerna. Han pekar ut över dansgolvet och de tjejer som varken till språk eller utseende verkar ha någon anknytning till norden.

Vi som har bevittnat bevittnat hela förhandlingen stegar iväg till personalen för att be om hjälp. Det får vi inte. Precis som de resnärer som tidigare meddelat väktare om vad som försiggick inte fick hjälp. Vi kan göra en polisanmälan om vi tycker det, men får i så fall vänta tills vi kommer till Mariehamn får vi veta. Till slut hjälper de i alla fall till med att slå telefonnummret till den lokala polisen som hjälper oss att göra en anmälan...

Jag vet att Viking Line, Birka Princess eller Silja Line inte är poliser. Men något måste ju i alla fall kunna göras åt att deras fartyg har blivit en jäkligt bekväm bas för sexhandel. Inga poliser, inga som kan bevittna själva köpet som äger rum på hytterna. Ingen av rederierna anstränger sig för att porta de som bedriver verksamheten. Jag är surare än någonsin.

Vem rånar en bajsbil?

2005-11-06T22:25:00.000+01:00

Med anledning av det kontantkaos som nu utbrytit till följd av värdetransportrånen... Är det verkligen bra att köra runt pengar i en vit bil skyltad securitas? Är det inte bättre att köra runt pengarna i en illaluktande bajsbil, hästvagn eller en minibuss skyltad "Varning, denna bil kan innehålla giftiga djur från Uganda". Jag skulle i alla fall aldrig råna en bajsbil.

Nya partytrix

2005-11-04T13:50:00.000+01:00

Efter att ha sumpat ungefär 15 öl i golvet och numera även spillt ner socialdemokratins ende välklädde manliga medlem, måste jag nog ändå erkänna- Det är dags att lägga ner partytricket bära vätska på huvudet. Tiden är inne för nya säkrare utmaningar.

Denna helg hade jag tänkt att lära mig stoppa in örat i örat. Så att det blir som i den där ölreklamen ni vet. Dt gör i ärlighetens namn lite ont. Men vill man vara fin får man lida pin.

krämigare

2005-11-04T13:46:00.000+01:00

Vem i hela världen har gått och längtat efter en krämigare gott och blandat?

Känslor för partipolitik

2005-11-02T16:10:00.000+01:00

Förr i tiden blev jag bara ledsen när jag bråkade med mamma eller tittade på lilla huset på prärien . Nu för tiden blir jag också ledsen när jag hör en socialdemokrat säga korkade saker. Detta händer tyvärr ibland. Att någon liten idiot svärtar ner socialdemokratins namn så pass att jag börjar grina.

Jag har liksom inte lärt mig att bortse från all smörja som hoppar ur käften på vissa människor som anser sig värna för solidaritet och rättvisa. Rättvisa mellan vilka och solidaritet med vem då undrar jag... Är det fortfarande bara den fete vite arbetarmannen som räknas? Han som idag sitter på ett jobb med hyffsad lön, schyssta arbetstider och som är bra försäkrad i våra försäkringssystem?

Så här efter en partkongress undrar jag vad jag egentligen gör i partipolitiken. Det finns en massa socialdemokrater som tycker som jag, men de är det ju inget roligt att diskutera med eftersom de just... tycker som jag. Sen finns det de som verkligen inte tycker som jag... och då undrar jag vad fan ni gör i mitt parti? Roligt att diskutera med er är det ju i alla fall inte..

Nää, det här passar nog inte mig. Jag fortsätter istället att bråka med bror min. Han utgör sig i alla fall inte för att vara någonting han inte är. Och inte heller behöver jag bära ansvar för hans åsikter. Jag längtar hem till familjemiddagen.

Ska kds ideer avgöra sossarnas politik?

2005-11-01T16:35:00.000+01:00

Många människor vill gärna beskriva sig själva med hjälp av negationer. Det vill istället för att säga vad de tycker är bra, vilka grejer och tankar de gillar så beskriver de vad de inte gillar. När Berit Andnor höll sitt anförande så påpekade hon alternativet. Det borgliga alternativet. Det otäcka vårdnadsbidraget. För, påpekade hon, beslutar vi om en delad föräldraförsäkring så kommer vårdnadsbidraget vara det som kommer att styra den faktiska politiken.

Men ska vi låta kds jidder ligga till grund för sossarnas idéer och verktyg för ett bättre samhälle? En politiker som inte vill driva utvecklingen framåt, en politiker som värdesätter makten framför viljan, en politiker som inte vågar...Är ingen riktig politiker.

Jag passar på att ta en promenad hem till lägenheten medan ombudsmännen äter sin äckliga sodexomat.

Hur väljer man sin porrtidning?

2005-11-01T10:02:00.000+01:00

I går var jag tvungen att lämna partikongressen för hemfärd till det vardagliga Stockholmslivet. Strax före X2000s avgång 17.13 strosade jag omkring på centralens tidnigsberikade pressbyrå. Där inne såg jag en man iförd keps och 1991 års flanellskjorta stå och välja bland det väl tilltagna porrtidningsutbudet.

Som ni säkert känner till brukar man dölja flickorna på omslagen genom att sätta upp en liten hylla framför deras nakna kroppar så att bara titeln på tidningen sticker upp. Mannen med flanellskjortan verkade ha ganska stora problem med att välja sin kommande kvällsunderhållning. Han lyfte fram den ena tutten efter den andra men verkade liksom inte kunna bestämma sig vilka tuttar han föredrog.

Eftersom jag var på ett tämligen uttråkad och på liiite elakt humör så gick jag fram till flanellmannen och fråga hur han tänkte. Egentligen. Underliv som underliv tyckte jag. Han tyckte jag var dum i huvudet, valde ett underliv och gick för att betala.

Med mina naiva föreställningar om livet och så så tycker ju jag att det borde räcka med att det fanns 1 porrtidning. Jag fattar liksom inte vad som kan finnas i denna lektyr som gör att man måste köpa flera olika. Och dessutom exakt vad det är som gör att man väljer den ena framför den andra. Porrtidningar är ju dessutom oftast inplastade så att man inte kan kolla innehållet. Man kan alltså endast få innehållet beskrivet i orden på framsidan. Och de orden borde väl ungefär alltid vara "nakna kön". Eller?

Det är så mycket jag inte förstår...

Dålig hårkvalitet.

2005-10-30T10:54:00.000+01:00

Det är tråååkigt att diskutera politik med människor som faktiskt vill diskutera politik. Det mycket roligare att packa på någon världsfrånvänd tandläkare, taxichaufför eller förskoleelev ens föreställningar om världen och universum. Nu befinner jag på kongressen och känner faktiskt mer för att prata om min dåliga hårkvalitet med mina partivänner än föräldraförsäkringar och prostitutionslagar. Däremot tänkte jag ägna kvällen med att jaga rätt på svarttaxibilar och övertyga deras ägare att införskaffa F-skattsedel och att det faktiskt inte är så dumt att betala skatt.

Whiskey är ondskefullt.

Sagan om den lilla röda escorten

2005-10-28T12:38:00.000+02:00

För inte så länge sedan så hade min mamma en röd ford escort, ni vet en sån där bil som brukar stanna mitt i korsningen på grund av kall motor. Det hände att jag lånade den där bilen vissa helger när jag vill öka min rörelsefrihet litegranna. En morgon när den lilla forden skulle ta mig och min dåvarande till Ikea så tyckte jag att bilen stod så ovanligt rakt och fint nära trottoarkanten. Jag som är en kronisk snedparkerare tyckte det var lite märkligt. Till min förskräckelse upptäckte jag snart att dörren till den lilla escorten var uppbruten och att någon hade försökt att starta bilen med hjälp av de där färgade sladdarna som de ryckt fram...

"Ooo nej"! En tjuv har trixat med bilen tänkte jag, och stängde och låste dörren för att gå hem och ringa mamma och polisen. DÅÅ upptäcker jag att det inte var mammas bil. Fel registreringsnummer. Mammas bil borta! "HAHAHA" säger mitt ex som vet att han har att göra med ett riktigt pucko. "Klart det är den bilen! Du låste ju precis dörren!"

Men jag hade rätt. Biltjuven hade försökt att sno min grannes bil, men tröttnat och tagit mammas istället. Sen hade han tagit den till Hornstull där både bilen och han hade slocknat.

Undrans vad grannen tänkte när hon kom ut på morgonen, låste upp bilen, satte sig i den för att sen upptäcka att den var tjuvkopplad. Hur många tjuvar låser om sig efter de har försökt tjuvkoppla bilen?

Några veckor senare ringde polisen till mig. Då var de på rånarjakt efter mammas bil. När rånardramat var över och mamma fick tillbaka sin bil vars motor alltid stannar i korsningen ( en perfekt rånarbil)gav hon upp. Den lilla röda escorten lever med någon annan nu. Jag hoppas den har det bra.

Min sköldpadda brukar umgås med en kanin som bor i samma hus som en bondkatt som äter underlater.

2005-10-26T11:25:00.000+02:00

Min fråga lyder därför: Löper jag stor risk att drabbas av fågelinfluensan?

(Till och med jag- sjukdomspanikens moder tycker att denna fågelinfluensayra börjar gå lite över styr....)

Alla ska med

2005-10-24T09:36:00.000+02:00

Nu har sossarnas kampanj alla ska med-så enkelt är det dragit igång. Jag måste säga att jag tycker att mycket i de annonser som gjorts av ACNE (den alkoholismskapande byrån) är bra. Problemet är dock att man liksom inte ser dem. Vi har en stor jäkla självlysande annonseringscylinder utanför vårt sossenäste. Ändå ser man inte annonsen... Inte alltför smart kanske, med tanke på att varje annonseringsplats kostar flera hundratusen kronor.

Ett tips till alla som köper reklam är att alltid be om att få annonsen insatt i dess sammanhang. Det vill säga; Köper du en helsidesannons be då byrån sätta in annonsen i den tidning du köpt plats på. (Alltså som en dummy) Ta sedan dummyn och lägg den på fikabordet på jobbet. Om ingen av arbetskamraterna uppmärksammar annonsen är det förmodligen en dålig annons. Hur bra den än verkade när den presenterades på pannåer i konferensrummet.

Idag ska jag gå till företagshälsovården och bli vägd och få hela mitt liv utkalkylerat. Hur många år har jag kvar? För att testerna ska bli så korrekta som möjligt får jag inte äta på flera timmar. Bara hungerskänslan får mig att känna mig några år närmare döden.

Vad gör man med lök?

2005-10-21T15:07:00.000+02:00

Jag har alltid varit lite rädd för lökmänniskor. Kanske kommer min rädsla från tiden i den kommunala musikskolan där min pianolärare alltsom oftast satt och tuggade hela vitlöksklyftor för att hålla barnbacillerna borta.

Om jag ser en lökmänniska i kassakön byter jag om möjligt kö. För vad ska man egentligen med en säck gullök till? Det är väl relativt okej om lökmänniskan köper till exempelvis en säck gullök, en säck potatis och en massa purjolök eftersom jag då kan ana att löken kanske behövs till förslagsvis en soppa. Men när jag ser en liten farbor eller tant köpa 10 kilo gullök och exempelvis en liter standardmjölk så börjar jag ana ordentligt med oråd. Allra räddast blir jag för de medkonsumenter som lägger 10 kilo lök på kassabandet tillsammans med en kvällstidning. Vad har de människorna i frysen? Egentligen?

Tv4 satsar ju på någon form av undehrållningstv där de ska lösa kalla polisfall. Mitt tips till tv4 är att besöka lökavdelningen på hemköp. Det är där de riktiga bovarna finns. Var så säkra.

Jag hittar inget hat

2005-10-20T13:07:00.000+02:00

Jag kunde inte sova i natt. Jag vet inte riktigt varför, men förmodligen hade min kropp svårt att smälta alla spännande upplevelser den varit med om den senaste tiden. När timmarna vandrade i väg ägnade jag istället tiden till att försöka lokalisera hat i min kropp. Anledningen till denna kanske något konstiga övning är att vi sossar fick ett mejl igår. Man skulle nog kunna kalla det ett hatmejl eftersom det var ganska otrevligt och innehöll fraser och ord som "det värsta som finns" "sossesvin" och "usch". Brevet kom från en arg tjänsteman på skatteverket.

Jag kan kanske förstå att alla inte tycker jag är världens trevligaste prick. Och kanske till och med förstå att någon tycker jag är ful och dum. Men att någon lägger ner energi för att hata mig och mina vänner går liksom inte in i mitt gigantiska överintelligenta kötthuvud. Hat överhuvudtaget är något mycket märkligt. I natt gjorde jag en lång lista på människor som ligger på minuskontot hos mig och försökte liksom känna efter om jag kunde känna något hat för dem. Om det var någon liten kroppsdel som krampade ihop sig i panik när jag formulerade deras namn. Och trots att jag kämpade med klassiska hatobjekt som "Hitler" och "Han som kallade mig tjock i skolan" hände ingenting.

Egentligen tror jag inte att hat finns. Det är bara konstruerat av några föräldrar eller politiska ungdomsförbund som har alldeles för lite att göra.
Kärlek finns nog däremot. Någonstans därute...

Myten om mannen

2005-10-11T17:32:00.000+02:00

"Ooo män är som ett bra vin, de blir bara bättre med åren" sa någon otrevlig rollkaraktär i någon otrevlig komedi när hon raggade på en 40 år äldre sean connery-typ. Alltså, hur länge ska vi flickor/tjejer/kvinnor behöva lida för att männen faktiskt fortfarande tror detta om sig själva? Ända sen jag var 13 år har äckliga fula gamla gubbar raggat på mig och mina jämnåriga vänner som det vore världens naturligaste sak. Det är det inte. Precis som kvinnor förfaller män med åldern. Ni blir feta fula och jävligt oattraktiva. Och det oattraktivaste av allt är att ni inte ser det själva och fortsätter att lägga in stötar på tjejer som spelar in en helt annan division. Åldersmässigt såväl som utseendemässigt. Vi mellan 13-35 år ligger generellt inte och drömmer om att en 45årig tunnhårig man ska komma och röva bort oss med sin silverfärgade saab. Bara så ni vet.

Att tro på sin produkt

2005-10-07T14:08:00.000+02:00

Min dementa gammelfaster har haft en fruktaffär i hundra år, min farfar en byggfirma, min fabrors familj säljer pelargoner och min pappa gummitak. Själv har tills ganska nyligen försökt att försörja mig på reklamtextleveranser. Man skulle kanske kunna tro att min kropp är gjord på säljarblod. Men om det är någonting som jag har lärt mig genom mitt företagarblodpuddingliv så är det att det är fantastiskt mycket lättare att sälja en produkt som man faktiskt tror på.

Igår skickade jag ett mejl till alla Stockholms partimedlemmar med rubriken "Ditt parti behöver dig". Jag fick bland annat ett svar från en medlem som skrev "Ditt parti behöver dig! - Jo det är möjligt, frågan är om jag behöver partiet?" Jag har fortfarande inte riktigt betsämt mig för vad jag ska svara till den uppenbarligen ganska besvikna medlemmen. Men en sak är i alla fall säker. Hon kommer i dagsläget inte att kunna värva speciellt många medlemmar till partiet eller sosseröster till riksdagsvalet 2006. Hon känner förmodligen en stor vilsenhet vad partiet står för och kanske då att hon inte längre kan ställa upp på den politik som förs.

Detta är väl en av de största utmaningarna de politiska partierna står för. Att få engagerade och stolta partmedlemmar att gå ut på gator och torg och prata sig varma om partiets politik. För alla vet ju att det är mänskliga mötena människor emellan som avgör valet. Stolta engagerade partimedlemmar är helt enkelt vårt viktigaste spelkort. Därför tycker jag att det är en ganska problematisk, men också ganska spännade situation vi nu befinner oss i. I media så brukar man säga om den politiska sfären i Sverige "att alla trängs på mitten". Mer korrekt kanske skulle vara att säga "populismen styr politiken" och att alla politiska partier vill åt samma väljare. Därmed är man nu beredd att gå ifrån gammal kärnpolitik för att vinna väljare... Man säger det man tror att väljarna vill höra.

Personligen tror jag att detta är helt fel väg att gå. Såväl för Socialdemokraterna som Moderater och Kristdemokrater. Det är förödande om partierna driver en sådan politik så att den gamle väljaren eller partimedlemmen inte längre känner igen sig. Personligen blir jag dagligen ganska tveksam om jag med stolthet i ryggen kan gå ut och sälja vår politik. Jag undrar hur den moderata partimedlemmen känner sig efter deras partis utspel de senaste månaderna.

En ofrivillig paus.

2005-10-07T11:17:00.000+02:00

Hur ska det här partiet kunna styra landet om man inte ens kan bemöda sig med att använda sig av en vettig server? Mejlen har nu fått hjärhinneinflammation. Igen. Jag funderar istället över vad jag ska äta till lunch. Till skillnad från resten av Sveriges alla medborgare tycker jag inte att Mat-Tina är ett dugg inspirerande.

Drömmar om tvångsbefruktning

2005-10-05T19:54:00.000+02:00

Så. Nu är jag hemma igen efter en veckas charterisloering. Fortfarande har jag huvudet fullt med barnaskri och barnalekar som inte ens var roliga när jag själv var barn. Nog kan barn vara ganska charmiga, men som de flesta charmiga saker så kan man liksom få nog. Och nog av barn är det inte bra att få när man är charterisolerad.
Det hela gick så långt att jag i natt till och med drömde om att jag blev tvångsbefruktad. Jag vaknade upp helt övertygad om att jag var med barn och att jag nu skulle ge mig ut för att byta bort mina 23 kvm mot något mer familjevänligt...

I övrigt gick resan över förväntan. Inga större incidenter inträffade. Sånär på ett 20-tal högljudda blodsockerfall, attack av brännmaneter och ett bråk som nästan resulterade en permanent upplösning av familjen.. Nåväl. Här sitter jag nu. Tre kilo tjockare, två nyanser brunare och faktiskt ganska sugen på att jobba igen.

Har under veckan läst Zygmunt Baumans Auschwitz och det moderna samhället . Kanske inte ypperlig som semesterlektyr. Men rekommenderas ändå varmt.

Familjefrid

2005-09-30T16:14:00.000+02:00

Sist jag var på Rhodos var för 7 år sedan... Det jag minns av den resan var att någon hällde i mig så mycket sprit att jag var tvugen att be polisen skjutsa hem mig till hotelley. Just nu är jag är här med min familj. Vi bor på ett sånt här bamseklubb-ställe som alla trötta småbarnsfamiljer tar sig till när det är slut på energi. Efter att ha legat och lyssnat nu i två dagar på olika familjekonversationer som äger rum vid sandstranden har jag nu kommit fram till att familjer är fuktansvärt jobbiga. Det är som att alla familjemedlemmar liksom bara ger upp i att försöka bete sig lite civiliserat med varandra. Att man verkligen inte ens försöker ge lite sken av att vara road om man inte är det.. Min familj är ju verkligen inte bättre den. Men den är ju i alla fall min... oupps. Nu får ja inte surfa mer.. Mina euros är slut. Ännu en grekisk sallad väntar.

Ser jag lättlurad ut?

2005-09-26T12:39:00.000+02:00

Är det bara jag eller är "usla-produkter-till-naiva-stadsflanerare-försäljare" ovanligt på hugget nu för tiden? Jag kan inte gå någonstans på stan utan att bli påhoppad av någon som ska erbjuda mig elabonnemang, telefonabonnemang, en jävligt god biff eller en avslappnande skönhetsbehandling.
Extra märkligt blir det ju eftersom jag alltid går så fort jag bara kan med svettdroppar i pannan, påsar i händerna och en halv falafel i munnen. (typ)
Jaja, jag säger då det...

Om redigeringsteknik

2005-09-22T18:27:00.000+02:00

Jag gick på Berghs och jag och min klass hade fått i uppdrag av Sveriges bryggerier hade fått i uppdrag att göra en tidning som skulle heta arton.nu och skulle skickas till alla artonåringar i landet. Syftet med tidningen var att ungdomar skulle lära sig dricka sunt så att staten kunde sänka alkoholskatten så att de vuxna inte behövde köpa sin öl utomlands. Jag och min arbetsgrupp tyckte att detta klingade illa och gjorde istället en anti-bryggeritidning...

Jag skrev en ledare som såg ut så här:
"Det är synd om Sveriges bryggerier. De har svårt att hålla sig flytande i ett förenat och alkoholvänligt Europa.

Han hade lämnat lägenheten. Hon kunde ännu inte resa sig upp.

År 2000 gjorde Sveriges bryggerier en vinst på 366 miljoner kronor. Det var en ökning med 10% från föregående öl. Mest ökade försäljning av starköl.

Hon undrade vad hon skulle få se när hon skulle titta sig själv i spegeln. Det låg hårtussar på golvet och glasflaskan han skurit henne i ansiktet med, var borta.

Statistik visar att fem svenska bryggerier årligen tvingas lägga ned och lämna 500 bryggeriarbetare åt sitt öde.

Enligt polisen hade hon gjort åtta polisanmälningar mot honom år 2000. Samtliga hade hon dragit tillbaka.

Det krävs en radikal sänkning av ölskatterna för att den svenska bryggerinäringen ska kunna överleva.

Han lovade att det aldrig skulle hända igen.

Det är synd om Sveriges bryggerier."

Mitt första riktiga heltidsarbete var som sekreterare på åklagarmyndigheten. Få saker har påverkat mig så mycket i livet som chocken och insikten om hur många kvinnor som varje dag blir slagna av sina män. För mig blev ofta dessa kvinnor och dessa brott bara text på ett papper och kanske ett felkopplat samtal. Men det var jobbigt nog. Med den erfarenheten kan jag bara tänka mig hur det måste vara att jobba på en kvinnojour och se detta grova kvinnohat dag efter dag.

Hade Evin Rubar i sin granskning av ROKS också visat upp hur en vanlig dag ser ut för de som ställer upp och jobbar på kvinnojourerna? så hade nog kommentaren ?män är djur? inte förfallit lika chockerande och upprörande som vi tittare sen skulle uppfatta den.

När ska vi på allvar börja diskutera journalisters vinkling på sanningen? Om man kan välja bort information, redigera kontexten så att den passar ens tes. Kan det då ens kallas en dokumentär eller granskande journalistik?

Granskande journalistik är en viktig demokratisk kraft. Men då måste vi ju också veta att journalisten inte bara är ute efter att sälja en bra historia.

Jag är en bluff

2005-09-22T11:29:00.000+02:00

Jag har precis uppmärksammat en sak. Titeln på min blogg. Vanliga tankar, vanliga dagar. Hmm. Som att de här tankarna skulle vara mina vanliga tankar? Yeah right! Om det skulle stämma, varför finns det då inte ett endaste inlägg innehållande diffusa sjukdomssymptom? De flesta som känner mig vet ju. Jag må vara feminist. Jag må vara socialdemokrat. Men framförallt så är jag hypokondriker. Och cirka 80% av min tankeverksamhet går år att försöka ställa en korrekt diagnos på mina för dagen dominerande symptom.

Nattlig nageltrång

2005-09-21T08:39:00.000+02:00

Hur kan man vakna med nageltrång? Alltså utan att ha haft det kvällen innan?
Har man virat in stortån i påslakanet så hårt under nattsömnen att nageln blivit alldeles förtvivlad och krypit ner under tåhuden? Det blev ingen morgonpromenad idag. Jag är förtvivlad.

Kan marknaden göra världen mer jämställd?

2005-09-20T16:39:00.000+02:00

Jag undrar när de socialdemokratiska männen ska börja använda underlagskräm, nattkrämer och anti-påse-under-ögat-gegga. För det är ju egentligen inte förrän arbetarmännen börjar lägga ner lika mycket pengar som arbetarkvinnor på skönhetskonsumtion som vi vet att marknadens hårdare marknadsföring att män ska bry sig om sitt yttre börjar ge effekt. Många tycker inte alls det är bra att männen nu också "ska behöva tänka på sånt". Det tycker jag. Jag tycker att det är alldeles lysnade. Inte för att jag går runt och drömmer om överspacklade män hela dagarna utan att jag tycker att det borde vara ganska fiffigt om män och kvinnor lade ungefär samma summa pengar på värdebärande investeringar som onödig konsumtion. Liksom det vore ganska bra om män och kvinnor ägnade ungefär lika många stunder till självkritik och självförverkligande.

Visst hade det varit bättre om vi alla slapp det där. Om vi kunde gå omkring och älska oss själva precis som vi är utan att behöva se de där perfekta retuscherade människorna på bild och påminnas om att det bara är det yttre som räknas. Men det kommer aldrig att ske. Oavsett hur många insändare vi gör till DO. Det finns helt enkelt för mycket pengar att tjäna på att få oss att känna identitet med det där. Det perfekta.

Skaffa dig en egen takt!

2005-09-16T10:47:00.000+02:00

Eftersom jag inte har skrivit någonting på alldeles för lång tid, kanske det vid det här laget borde vara bäst att kommentera det som diskuterats mest i morgonsoffor och liknande. Asylpolitiken. Men det är en fråga som känns så himla deprimerande att jag faktiskt inte har direkt någonting att säga. Förutom, kan vi som parti inte bestämma att vi aldrig ska vara överens med moderaterna vad det gäller humanitära frågor? Det klingar liksom inge bra..

När alla andra lägger ner sin tid på att blogga om allvarlig politik funderar jag istället över vad det är för störda människor som promenerar i samma riktning som mig på drottninggatan på morgonen. Nu har det hänt två dagar i rad att jag har gått i kapp någon såsig jäkel som sekunden jag tror att jag har gått om den, börjar gå i exakt samma takt som mig. Så att det känns som vi går någon jäkla marsch ihop. Och så fortgår det... hela gatan fram... vilket tar typ 10 minuter...
Så promenadkollegor, antingen skaffar ni er en egen promenadtakt, eller så förvarnar ni mig så att jag kan ta med mitt lilla trumslagarkit hemifrån.

Rädslans många ansikten

2005-09-06T14:35:00.000+02:00

Jo, jag var ju liksom förpliktigad att titta på den där så kallade partiledardebatten i tv. Hade jag tyckt att Göran eller vad fan han heter i Svensson Svensson varit mer uthärdlig hade jag nog gjort som större delen av befolkningen . Tittat på det istället. Istället satt jag där något generad över det jag såg för att desperat finna något ljus i denna mörkblå tunnel.

Förutom fulstatistiken som Sifo presenterade har ju mest efterdebatten handlat om den så kallade härskartekniken Göran Perssons använde när han vände ryggen mot Mådan. Jag förstår den diskussionen. Personligen reagerade jag ganska starkt på Göran Perssons minst sagt diviga beteende på bästa sändningstid. Tankar som flög genom mitt huvud var ungefär. ?Vad håller han på med?? ?Vem tror han att han är?? Hur länge sedan var det han medietränades?? ?Det här är så fett kört det bara kan bli?. ?Och sanningen att säga så var jag tämligen irriterad över detta när jag kom till jobbet på måndagen och mina arbetskollegor verkade riktigt nöjda med att Hägglund hade en fulare slips.

Sedan dess har jag tragglat tanken om divan Persson. Varför förefaller han så fruktansvärt pompös i vissa sammanhang? Och nu har jag kommit på det! Han är ju precis som jag! Han blir världens mest påfrestande människa när han blir rädd eller nervös! Hans så kallade härskartekniker är alltså bara ett tecken på att Göran, trots sina uttalanden tycker att opinionsmätningarna är hur jobbiga som helst och upplever ett väldans underläge. Han tänker helt enkelt, ingen vill ha mig, ingen tycker om mig för att jag köpt ett torp. Och så låser det sig. Och han blir farbroderlig. Jag är som sagt precis lika dan. Men å andra sidan skulle jag ju på grund av denna inte alls smickrande egenskap försöka hålla mig borta från statsministerposten.

Nog med psykoanalys. Nu är lunchen över.
Dags att gå hem.

Reinfeldt - nu även som träningskompis

2005-08-31T13:44:00.000+02:00

Ja, ser man på. Borgligheten är överens. En historisk händelse som Reinfeldt själv uttryckte det. Bara det borde ju få folk att ana oråd. Historiska händelser upprepar sig ju inte så ofta. Det är väl det som gör de historiska.

Så motvinden blåser på för socialdemokraterna. Själv funderar jag på vem/vilka vi har som pr-konsulter och vad de får i lön. Myspys-Perssontiden är förbi, han kommer aldrig bli mysig igen. Istället får vi sitta och titta på väljarsiffror där det visar sig att Reinfeldt inte bara är den person som man ser vill leda landet, Reinfelt är också den politiker vill ha som hundvakt, middagskavaljer, älskare, kurskamarat i "matlagning för nybörjare", träningskompis, arbetskamrat och systerson. Hey, hur tävlar man med detta? Tänkte jag först. Den mannnen har ju halva inne på hela befolkningen. Men- sen kom jag plötsligt på andra tankar.

Det är första gången i modern svensk historia som borgligheten har en ledare som faktiskt folk verkar identifiera sig med. Det betyder förmodligen också att det är den enda person i det moderata partiet som folk i allmänhet kan identifiera sig med. (har ni tänkt på att han är den enda moderat som överhuvudtaget får synas i media nu förtiden? partiet har förstått sin egen ocharmighet)

Så, det må så vara att Reinfelst uppfattas som en trevligare middagspartner än Persson. Det spelar liksom ingen roll. För när valrörelsen sen sätter igång... då vet vi att vi har tusen miljarder gånger fler vettigare, charmigare, trevligare medlemmar än det moderata samlingspartiet. Och de kommer få Sverige att ytterligare en gång lägga sin röst på (s). Så det så.

Tankar om en frukt

2005-08-31T12:54:00.000+02:00

Mejlservern på jobbet har hängt sig och plötsligt blir det nästintill omöjligt att genomföra ett ordentligt arbete. Istället för jag tankarna till min persika som jag just nu äter på och den grupp människor, de så kallde fallfrukomanerna, som bara livnär sig på fallfrukt. De äter alltså bara det som våra växter dumpat på marken åt oss. Jag funderar om min persika är en fallfrukt eller om det finns något stackars persikoträd på sydligare breddgrader som saknar sin avkomma.

Fallfruktomanerna ökar i antal.
Visst är det fantistiskt inspirerande med människor som inte räds utmaningar.

Män förtjänar högre lön

2005-08-30T14:13:00.000+02:00

Hade jag varit arbetsgivare hade jag också hellre gett högre lön till de arbetstagare som satsade lite mer, var där lite mer och därmed kunde visa upp lite mer vad den gick för. Förmodligen hade jag också undvikit att sätta arbetstagare som hade hög frånvaro på grund av vård av sjukt barn och hämtning på dagis i projekt som kunde medföra resor eller arbete på obekväm arbetstid...

Så länge som män inte tar mer ansvar hemma, så länge kommer också löneskillnaderna mellan män och kvinnor bestå och i viss mån vara berättigade. Det stora lönegapet mellan män och kvinnor kommer i regel vid familjebildning. Därför är det så fruktansvärt pinsamt att socialdemokraterna återigen tar politiska beslut i populistisk anda och bestämmer sig för att inte driva vidare frågan om individualiserad föräldraförsäkring. Varför ska vi ha socialförsäkringar som konserverar könsrollerna och inskränker kvinnors frihet?

Man får välja.
Grattis alla män.

Nu ännu bättre

2005-08-29T23:40:00.000+02:00

Det säkraste tecknet på att produkt aldrig varit bra är när marknadsförarna har klistrat dit en ny liten skylt som skriker "nu ännu godare" för att försöka fånga de konsumenter som tidigare provat produkten och svurit heligt på att aldrig göra om det.

De nya moderaterna- nu ännu bättre, ännu godare och ännu sötare.
Går väljarna på detta knep? Det återstår att se.

Reflektioner från en flatfiskesommar

2005-08-29T19:08:00.000+02:00

Den här sommaren har inte riktigt varit som andra somrar. Förutom att jag faktiskt inte har tagit mig mer än några kilometer utanför stan under min semester har jag dessutom ägnat all min onyktra tid till att ragga flator på stans roligare gayklubbar.

Jag har under dessa sommarveckor gjort följande reflektioner.
1. Flator är svårflirtade och håller sig gärna på sin kant.
2. Bögar har en mycket bättre ragg-sits. Marknaden är större, villigare och mer utåtriktad.
3. Gayvärlden är ytterst liten. På bara några veckor kunde jag dra slutsatsen att alla hänger ihop på något sätt. Det vill säga, man (inte jag dock) blir lätt kategoriserad som en player eftersom alla håller reda på vilka som varit med vilka.
4. Man kan inte vara sur och lyssna på schlager samtidigt.
5. Det finns ett enormt behov att placera människor i olika sexualitetsfack. Du ska inte bara veta om du är homo, hetero, eller bi du ska också veta vilken typ av flata det är och vilken typ av flata du föredrar. Flator verkar också bli väldigt provocerade av att andra flator håller sig kvar vid heterokulturens mode och frisyrer. Har du "fel" frisyr eller utstyrsel kan du bli klassad som en förvirrad falskflata...Vilket inte är postitivt alls.

Det är just det sista beteendet som jag tycker är lite uppseendeveckande. Man kan ju tycka att människor som känt sig fångade i heteronormkulturen borde vara mer öppna för olika människors sätt att vilja leva. Eller är det så att allt är okej, så länge som man inte är "norm"?. Så det är alltså helt okej att skapa en homonorm som alla ska anpassa sig efter, samtidigt som heteronormen är helt förkastlig? Luktar dubbelmoral.