Om redigeringsteknik

Jag gick på Berghs och jag och min klass hade fått i uppdrag av Sveriges bryggerier hade fått i uppdrag att göra en tidning som skulle heta arton.nu och skulle skickas till alla artonåringar i landet. Syftet med tidningen var att ungdomar skulle lära sig dricka sunt så att staten kunde sänka alkoholskatten så att de vuxna inte behövde köpa sin öl utomlands. Jag och min arbetsgrupp tyckte att detta klingade illa och gjorde istället en anti-bryggeritidning...

Jag skrev en ledare som såg ut så här:
"Det är synd om Sveriges bryggerier. De har svårt att hålla sig flytande i ett förenat och alkoholvänligt Europa.

Han hade lämnat lägenheten. Hon kunde ännu inte resa sig upp.

År 2000 gjorde Sveriges bryggerier en vinst på 366 miljoner kronor. Det var en ökning med 10% från föregående öl. Mest ökade försäljning av starköl.

Hon undrade vad hon skulle få se när hon skulle titta sig själv i spegeln. Det låg hårtussar på golvet och glasflaskan han skurit henne i ansiktet med, var borta.

Statistik visar att fem svenska bryggerier årligen tvingas lägga ned och lämna 500 bryggeriarbetare åt sitt öde.

Enligt polisen hade hon gjort åtta polisanmälningar mot honom år 2000. Samtliga hade hon dragit tillbaka.

Det krävs en radikal sänkning av ölskatterna för att den svenska bryggerinäringen ska kunna överleva.

Han lovade att det aldrig skulle hända igen.

Det är synd om Sveriges bryggerier."


Mitt första riktiga heltidsarbete var som sekreterare på åklagarmyndigheten. Få saker har påverkat mig så mycket i livet som chocken och insikten om hur många kvinnor som varje dag blir slagna av sina män. För mig blev ofta dessa kvinnor och dessa brott bara text på ett papper och kanske ett felkopplat samtal. Men det var jobbigt nog. Med den erfarenheten kan jag bara tänka mig hur det måste vara att jobba på en kvinnojour och se detta grova kvinnohat dag efter dag.

Hade Evin Rubar i sin granskning av ROKS också visat upp hur en vanlig dag ser ut för de som ställer upp och jobbar på kvinnojourerna? så hade nog kommentaren ?män är djur? inte förfallit lika chockerande och upprörande som vi tittare sen skulle uppfatta den.

När ska vi på allvar börja diskutera journalisters vinkling på sanningen? Om man kan välja bort information, redigera kontexten så att den passar ens tes. Kan det då ens kallas en dokumentär eller granskande journalistik?

Granskande journalistik är en viktig demokratisk kraft. Men då måste vi ju också veta att journalisten inte bara är ute efter att sälja en bra historia.