Om gnällandets dynamik

Som flertalet av er redan vet så har ju vår riksdagsman Anders Ygeman gått och startat upp en blogg som heter Bäst i världen. Genom en artikel av Aips Eric Sundström fick jag uppfattningen att syftet med bloggen var att stolt visa hur bra Sverige faktiskt är. Att vi svenskar är lite dåliga på det och gärna hittar fel.

Jag förstår hur du menar Anders, och jag håller väl till viss del med... Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka.. Är det inte just så allmänheten uppfattar socialdemokratiska politiker? Som "de nöjda politikerna" som har stannat upp, inte eftersöker utveckling och som alltid rabblar mantra som "i en europeisk jämförelse ligger Sverige bra till" "Sverige ligger i topp vad det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor" osv..

Jag gillar att gnälla. Det är gnäll som skapar förändring. Och det är århundranden av kyla, gnäll och jävligheter som har skapat de fördelar detta land i dag besitter. Min mamma och min chef tycker jag väljer fel forum för mitt gnäll. Så vore det inte för denna blogg skulle arbetsplatsens fikarum liksom mammas karaokebar vara totalt nergnällad.

Jag blev heller inte Socialdemokrat för att jag tycker allt är så jävla bra. Jag blev socialdemokrat för att jag tror att man med socialistiska demokratin i ryggen kan göra samhället bra mycket bättre. Är det inte dags att det här partiet visar väljarna på vilket sätt vi ska göra världen vackrare istället för att bara våga prata om de delar som redan skimrar?

Sverige är bäst i världen på ångest. Låt oss göra något bra av det.