Ibland, när jag har väldigt tråkigt eller känner mig lite nedstämd så brukar jag tänka på min pappa och den där kvällen för många år sedan när han blev jagad av en älg. Jag blir faktiskt på lika bra humör varje gång. Det som hände var följande... min pappa (säljare, stirrig och hundrädd) var på försäljningsturné i Sverige och skulle bo på något liten pensionat i någon håla för natten. På kvällen bestämde han sig för att ge sig ut och jogga i något motionsspår i närheten av sovplatsen. När han lufsar fram där i urskogen får han syn på en ståtlig älg som iaktar hans framfart . Pappa, som faktiskt är en ganska ängslig typ springer dock vidare men får närmaste panik när han märker att den ståtliga älgen förföljer honom! Pappa ökar farten. Älgen ökar farten. Pappa får tag i skogens vapen (pinne) och vänder sig om mot älgen. Älgen stannar upp. Pappa viftar med vapnet och skriker till älgen "OOOO NEJ, DETTA ÄR INTE SANT, DET ÄR SOM PÅ FILM"
Exakt den formuleringen. Som jag måste säga är absolut klockren i ett läge man är å rädd att man håller på att göra ned sig...
Ett annat roligt läte kom från min gamla gymnasievän som var på språkresa i Frankrike. När hon en kväll skulle hem till sin värdfamilj hoppar det fram en sådan där liten snoppgubbe ur buskarna för att visa upp sin stolthet. Min vän, uppskattade såklart inte snoppgubbens beteende alls och gör därför det man ska göra när man blir rädd. Hon skriker. Men ut från munnen kommer inte ett sånt där litet brudvrål utan ett grovt entonigt AHHHH som en ångbåtstuta eller nåt... Snuskgubben blev paff, min vän blev paff och efter att hon hade tagit sig hem till sin trygga franska vrå så hade hon helt släppt den otäcke snuskgubben. Kvar var bara tanken om det pinsamma okvinnliga vrålet..
Jaja, jag säger då det. tur att man inte är 17 längre.
Och förövrigt kom även min pappa hem tryggt....
No comments:
Post a Comment