Tämligen bitter eller bara ovanlligt klok

Jag trodde jag hade allt klart för mig. Jag hade till och med gjort en lista med anledningar till varför vissa fick vara med i tv men inte andra.

Du kan få vara med i tv om:
1, Du är osedvanligt klok/
2, Du är osedvanligt dum/
3, Någon har fått för sig att du har någonting att säga./
4, Du är så vacker så att folk glömmer att gå och titta i kylskåpet under reklampausen/
5, Du är så ful att det nästan blir spännande./
6, Du får folk att skratta utan att det behöver vara roligt./
7, Du sjunger rent./

Men ingenstans på listan finns punkten - Du sjunger lite skavande falskt tillsammans med andra.

Idag tittade jag på Stockholms luciatåg som oooade i SVTs morgonprogram. Det var verkligen inte bra...Å jag som satt där och laddade med en fiktiv lussebulle i handen och väntade på att komma i julstämning. :(

Sen blev jag ytterligare irriterad när det var dags att recensera barnböcker. Asså, jag fattar inte varför vuxna recencerar barnböcker. Barn har dålig smak. När jag var liten utvecklades min kulturella ådra på följade sätt.
Totte kissar-
Totte borstar tänderna-
Kajsa Kavat-
61 editioner av "tvillingarna böckerna"-
Sha-Boom (med dagfinn)-
Inte utan min dotter.
Roxette.
New Kids on the block.

Så vad är egentligen tanken med bokrecensioner för barn? Jag tror liksom inte att bokrecensenter diggar samma grejjer som småglinen. Min brorson älskade teletubbies (ingen aning om stavning) och bananer i pajamas mer än livet. Att Astrid Lindgren skulle få nobelpriset är en väldigt fånig diskussion.