Humor och självinsikt

I fredags stod jag ut några minuter, idag när jag ligger här imin säng och surfar runt på aftonbladet.se känner jag att nu. Nu får det fan vara nog. Kan inte bara de där Fredrik och Filip inse sina bristande talanger och typ skaffa jobb som nagelskulptörer istället?

Jag brukar inte vara speciellt svår att underhålla. Känd för pubertal ollonhumor av dålig karaktär. Och därför kan jag säga att ja, Fredrik och Filip har haft sina stunder. Främst i radio men också i High chaparall Usa. Men vi tittare går av någon anledning med på att titta och lyssna på detta uselt utnyttjade luftutrymme för att det skojfriska humorparet eventuellt ska säga något roligt någon gång. Med kvinnliga komiker görs detta aldrig. Vi låtsas aldrig att en kvinna är rolig om hon inte är det. Vi ger aldrig en kvinnlig komiker chans efter chans efter chans... Snanare uppstår en pinsam tystnad runt personen som vi helst vill se lämna planeten jorden för alltid, ellereventuellt ägna sig åt något "som passar henne bättre".

Läste i DN idagen intervju med Babben om Babben och humor. Babben sa att man måste våga och kvinnor har inte samma mod/självförtroende som de borde ha och tar inte motgångarna som de borde. Fair, men jag tror helt ärligt inte att kvinnliga och manliga komiker möter samma motgångar. Helt enkelt för att vi som publik låter männen vara usla medan kvinnorna ska vara i toppform. En manlig komiker kan därför leva i åratal med föreställningen om sig själv som rolig. Något som varken är bra för han själv eller hans omgivning.

Kan vi inte alla enas om att 2006 ska bli året då vi aldrig skrattar åt en mans skämt om det inte är roligt? Så att det kanske till 2007-2008 kan sluta ta upp vår energi och lämna plats åt de som faktiskt har något underhållande att säga.