Sitter här i soffan och funderar över livet. Hur det blev som det blev liksom. Och varför. Jag kom på att det kanske ändå är lite konstigt att jag idag, 26 år gammal jobbar för Socialdemokraterna. Jag som alltid haft kollektivångest.
Jag brukar säga att jag hade min livskris när jag var ungefär 3 år. Då tyckte jag att livet var klart överreklamerat och det där med att vara barn inte alls var den höjdare som vuxna intygade. Bara tanken på att det skulle bli ännu tråkigare som vuxen fick mig nästan att svimma. Jag gillade helt enkelt inte de saker som vuxna förväntade sig att barn skulle gilla. Bada i vattenspridare på kommando. Plocka löv och göra de platta med hjälp av en bok. Leta efter skogsmulle i skogen. Leka kom under hökens vingar på rasten fast det regnade. Lära mig skillnad mellan skata, underlat och blåmes (hey, skadedjur som skadedjur)Äta kall matsäck på hård stubbe. Skratta fast inget var roligt. Prata om trista grejer. Få för lite käk på tallriken.
Som tur var så ljög alla vuxna när jag var liten. Det blev inte inte tråkigare. Det blev så mycket bättre. Äntligen får jag ägna dagarna åt att chilla, låta dagen gå och undra vart livet tog vägen. Äntligen kan jag faktiskt mer eller mindre göra det jag känner för (okej lite lönearbete ska ju trängas in mellan måltiderna. Men ni fattar) Jag slipper fösas ihop i en stor lycklighetsmassa där alla ska vara vänner och leka lekar som alla gemensamt har kmmit fram till att man ska leka fastän alla vet att det är den där elaka jäveln som har räknat ut allt i alla fall.
Borgarna brukar hävda att de tror på individen. Och att vi gråsossar värnar kollektivet. Om jag då har kollektivångest så borde jag då kanske inte vara gråsosse? Fast det låter inte riktigt rimligt faktiskt. Man kan väl visst vara individualist och Socialdemokrat? Eller kan man inte? Fortsättning följer...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Synd att jag inte jag har kvar mitt föredrag jag drog om individualism och kollektivism för några år sen. Hittade en intressant citat:
"I moraliskt avseende innebär kollektivism antingen att individen fråntas sitt ansvar i egenskap av samhällsorganism, eller att en individs bästa eller rätt kan offras till förmån för kollektivets bästa."
Min åsikt är att ett kollektivistiskt synsätt tas då man har en fallenhet för att generalisera, och istället för att se individen och hennes situation som unik, förenklar verkligheten till standardiserade grupper som förväntas agera homogent utifrån en överordnad makts normer och värderingar.
jag ska bemöta det där Henrik. Just nu orkar jag inte bara. Håller på att sätta på mig nylonstrumpor. hatar nylonstrumpor..
tills senare... det är omgivningen som gör människan. politik handlar ju att skapa en bra omgivning så vi människor får vara glada individer.
Hel enkelt lysande. Precis så var det att vara barn, precis så är det att vara vuxen, och visst kan man vara indvidualist och socialdemokrat, däremot kan man inte vara egoist och socialdemokrat :)
Där ser du Henrik! Du kan också bli Socialdemokrat. Du är ju snäll och oegoistisk. Egentligen.
Post a Comment