Sekvenser

Den här hösten har varit hård mot oss. Den 17 september lämnade Monica oss. Hon hade varit sjuk ganska länge i en cancerform som man inte har insamlingsgalor för. En sådan cancerform som alla dör av, men inte tillräckligt många för att det ska vara intressant att forska om. Vi åkte på begravning norröver, grät tills dess att tårarna var slut och kramade om vår morfar Ivar som lovade att han inte skulle finnas till jul. Den 17 oktober dog Ivar. Av sorg för att han förlorat sin dotter och fru. Av en elak cancer, eller av en förlamande stroke. Jag vet inte vilket. Lever gör han i alla fall inte längre, något han är den ende som glädjs åt.

Jag är henmma hos mina föräldrar nu. I villaförorten. Har ägnat eftermiddagen åt att leta kort på morfar. Insåg att mina ivarfotografier var undanstoppade i en kartong någonstans på okänd ort. Mina föräldrar är inte heller mycket för sortering. Alla kort från alla årtioenden av middagsservering i sittbrunnen och resor till andra städer ligger blandade. Jag hittade därför inte det jag sökte, utan fick istället se mitt liv upptryckt på glättat papper. Här är några exempel:



Här är en bild på morfar i Lillkorsträsk. Vi har familjefest och han är rätt på kanelen. Förmodligen är bilden tagen innan en helt onödig politisk diskussion ska utbryta. Förmodligen kommer han säga "det ska jag tala om för dig" och "men för i helvete, hör du inte vad jag säger". Han diskuterar med alla och försöker vinna diskussionen genom att låta mest och få folk att ge upp. Dessvärre är vi alla andra likadana.



Här är jag nyklippt av Jesper. Är tydligen nöjd med frisyren... för det här faktiskt den enda bild jag har på mig själv när jag är under 18 år och ler utan att ha mat i handen, munnen eller i ansiktet.



Var tog det här modet vägen?



Syskonkärlek på 80-talet. Jag krusar ditt hår om du krusar mitt.


Det var allt från familjelivet i Hässelby. Ses så småningom.